Lättheten

Jag känner mig så lätt idag

En ny sorts lätthet

I kroppen och i tanken

I huvud och i själ

Det är något med ljuset

Jag känner lättheten

lättheten hos en fjäril

Om våren

I solen

Som jag längtar

Efter ljuset längtar jag

Skogen, det gröna, allt som växer

Blommor, fågelsång, att sitta

på en klippa och blunda, kisa

mot solen

Sorgen och saknaden finns där

men lättheten väger upp

Tungsinnets längtan efter tyngdlöshet

Antar att allt är någon form av ekvation

och en fråga om gravitation

Känsla och kalkyl — oförenligt?

Men lättheten väger upp,

det gör den

Jag tar ett steg

ett litet — inget kliv

ett steg i taget

ett steg i steget

osv.

Ett lätt lätt, fjäderlätt,

steg framåt, in i

framtiden

Och känner tillförsikt och

ingen bävan mer

allt blir bra, var det någon som sa?

Inte vet jag, men i alla fall lite bättre —

och lättare och ljusare

Steg för steg

Jag önskar lättheten var smittsam

och kunde spridas med tankekraft

då vore jag volontär

till tjänsten som superspridare

Se upp! Du kan drabbas av känslan

— att bli lätt!

(fjärilslätt)

På tåg på väg på räls

för återseende

av god gammal vän

Som jag inte sett på

— fem hela år! —

Har en känsla av att tiden stått still

eller bara tassat tyst på tå

Åren går

Sedan ses man igen

På nytt

Do-deska-den låter tåget

Uipp-uipp-uipp fjärilen

med små lätta (ljudlösa nästan)

vingslag som slår i mitt

bröst

När ser jag dig igen

Tänker jag för mig själv

Tankarna roterar men de känns

lätta nu

Det mörka, dystra, tunga

har dragit vidare som

svarta moln överflödiga och

förbi

Jag tänker bara lätta tankar nu

Det är ljuset

morgonsolen, gryningssyren i luften

Jag andas

Anden, andningen

(jag tar djupa andetag)

Lättheten —

lättheten får mig nästan att sväva

Och ljuset

Ja, ljuset,

det är ljuset

________________________

Februariljus

2/2, 2014, Högsbo, Göteborg

________________________

42

... the meaning of Life.
________________________

januaripromenad

Jag tar en promenad i januari. Det är kyligt i luften idag.
Jag tänker så här: Allt börjar någonstans och i begynnelsen är en stig
och det är du
och stigen slutar ingenstans
ty den är du
och du sluter dig
och inom dig
leder stigen både bort och hem
som i en sång

Jag går upp på höjden och vidare in bland träden, längs intrampade spår
och ser
att någon har hängt en regnkappa på en gren
där den vilar i väntan på
att den som äger den kommer tillbaka

Vidare så mot bebyggelsen
nedför en slänt
mor ringer
kort samtal följer

På torget sitter Petrusj, min vän
utan dragspel idag och han fryser
"Hej kompis!" Han är alltid trevlig och snäll
Vi delar på en kopp kaffe och byter några ord

Jag går åter hem, uppför slingriga backen
tar ett foto i motljus och ler
Det känns som höst vinter vår
i luften

________________________

... i den vackraste av världar

Jag drömde att jag sov och drömde den märkligaste av drömmar; 
 jag drömde att jag drömde en dröm bortom alla drömmar. 

Jag drömde att jag vaknade upp 
... i den vackraste av världar.
________________________

Utställning: Konstnärens själ (29/10, 2013)

 

________________________

Trädet

________________________

Green window

________________________

Strålen

När det som måste sägas slutligen formulerats, så att det har förankring i en djup medvetenhet, en sann övertygelse, är det befriande att se att det varken behöver finnas förtäckt eller öppen kritik i det som uttalats.
Men en glimt av något; en ljusstråle, genomborrande.
________________________