Lättheten

Jag känner mig så lätt idag

En ny sorts lätthet

I kroppen och i tanken

I huvud och i själ

Det är något med ljuset

Jag känner lättheten

lättheten hos en fjäril

Om våren

I solen

Som jag längtar

Efter ljuset längtar jag

Skogen, det gröna, allt som växer

Blommor, fågelsång, att sitta

på en klippa och blunda, kisa

mot solen

Sorgen och saknaden finns där

men lättheten väger upp

Tungsinnets längtan efter tyngdlöshet

Antar att allt är någon form av ekvation

och en fråga om gravitation

Känsla och kalkyl — oförenligt?

Men lättheten väger upp,

det gör den

Jag tar ett steg

ett litet — inget kliv

ett steg i taget

ett steg i steget

osv.

Ett lätt lätt, fjäderlätt,

steg framåt, in i

framtiden

Och känner tillförsikt och

ingen bävan mer

allt blir bra, var det någon som sa?

Inte vet jag, men i alla fall lite bättre —

och lättare och ljusare

Steg för steg

Jag önskar lättheten var smittsam

och kunde spridas med tankekraft

då vore jag volontär

till tjänsten som superspridare

Se upp! Du kan drabbas av känslan

— att bli lätt!

(fjärilslätt)

På tåg på väg på räls

för återseende

av god gammal vän

Som jag inte sett på

— fem hela år! —

Har en känsla av att tiden stått still

eller bara tassat tyst på tå

Åren går

Sedan ses man igen

På nytt

Do-deska-den låter tåget

Uipp-uipp-uipp fjärilen

med små lätta (ljudlösa nästan)

vingslag som slår i mitt

bröst

När ser jag dig igen

Tänker jag för mig själv

Tankarna roterar men de känns

lätta nu

Det mörka, dystra, tunga

har dragit vidare som

svarta moln överflödiga och

förbi

Jag tänker bara lätta tankar nu

Det är ljuset

morgonsolen, gryningssyren i luften

Jag andas

Anden, andningen

(jag tar djupa andetag)

Lättheten —

lättheten får mig nästan att sväva

Och ljuset

Ja, ljuset,

det är ljuset

________________________