Kunst für alle!!!

________________________

Sommarens önskningar en lördag eftermiddag

Med ljumma vindar i mitt ansikte,

som fläktar som små vänner,

som små vänner som tycker om en,

Som ens små vänner ju gör,

i stort sett allihopa.

Hela högen vet jag inte

Om jag vill ha med att göra

Men de små vännerna

De, med stora hjärtan

Vilda själar, starka viljor

Okränkbara, oslagbara,
storslagna,

Underbara drömmar

Fina, fina människor

Med önskningar, förhoppningar

Om soliga dagar att njuta utomhus,

Och regniga, mörka eftermiddagar

att kura och mysa inomhus,

med tända ljus

och tysta ljud

Och en trygg känsla som 

vilar i deras vackra hjärtan

och skänker trygghet —

En ljuv röst som viskar:

Du är så himla fin, det ska du veta

Och det är en ynnest för oss andra

Att just du finns till

 

Ja, du är vacker och du duger

precis som du är och du är

mer än tillräcklig i dig själv

Du är en gåva till oss andra och

vi är tacksamma för livet

och för att få ha just dig som vän

Så går mina tankar, och Orden, orden

Var kommer de ifrån?

Har jag hört dem förut?

Från någon annan?

Förmodligen, tänker jag

Är det så

Det brukar vara så

Och jag lutar mig tillbaka,

sluter ögonen,

smuttar på pipan,

den trösterika sköna,

blåser ut röken,

inandas doften

Och njuter

Av att vara människa

och finnas till

 

 

 

 

 

 

Till

Emil, Jesper, Thede, Rune, Jonte, Giorgios, Anna, Eva, Emma, Emilia, Elise, Lionardo, Melina, Gabriella, Vilda, Vilja, Hilma, Vimla, Vilmer, Hannelore, Jacob, Linus, Linnea, Juna, Adrian, Ian, Jeremiah, Tobbe, Sebastian, Robin, Matilda, Tina, Lina, Vincent, Damir, Javi, Pax, Xerxes, Saga, Aïona, Nikki, Kristina, Linda, Teo, Leo, Vera, Unica, Harry, Henry, Bjarne, Marcus, Matteus, Morgan …
🌻🌻🌻

________________________

Drömmen om Judith

Dröm 27/7-28/7

Jag drömde att jag var vid Smultronställets Brygga på Kattegatt-tungan, Salteskatans västra spets i Råttfångarviken.

Judith var där. Hon stod iklädd en vit halvgenomskinlig fotsid brudklänning i mjukt frasigt tyg.

På huvudet bar hon en älvadrottningkrona i silver med emblem och symboler och infattade azurblå ädelstenar.

Hon var vacker som en månskensnatt.

Det var månskensnatt.

Månen hade descenderat och var nu blott halv. Vargarnas ylande hördes allt mer avlägset och ekade tonande bort i fjärran likt kvävda rop ur Universum, Varginnans svalg.

Så blev Månen Röd.

Sedan Blå.

Sedan Purpur.

För att brisera och splittras i ett moln av violetta fjärilar med vingar som slog genom natten.

Judith hade en vit duva i sin högra hand som hon nu sände iväg i riktning mot Horisonten där ett stort gyllene fartyg seglade.

En vind kom och svepte av henne hennes krona och klänning.

Naken kastade hon sig ut i havet och dök djupt ner i det svarta vattnet för att sedan skjutas upp till ytan igen förvandlad till en månskensvit delfin som rörde sig i spiral upp mot stjärnhimlen.

{…}

*

________________________

Vågår

Ett vågår är den sträcka som vågen färdas på ett år.

Vad är en våg, vad är att våga?

Hur många vågor vågar havet slå?

Ett sårår är den sträcka som smärtan färdas på ett år.

Vad är ett sår, hur långt?

Hur länge varar såret?

Ett tårår är den sträcka som tåren faller på ett år.

Vad är en tår, vad rymmer den?

En värld av världar, av längtan, lycka, glädje, sorg?

*

Ett vågår är den sträcka som vågen färdas på ett år.

En våg som aldrig stannar, som aldrig upphör, som alltid fortsätter att slå.

________________________

Långsamheten

"Die schönsten Gedanken, sind die langsammen Gedanken. Denn Schönheit ist Langsamkeit, und Langsamkeit ist Schönheit.

Alle gute Dinge brauchen Zeit.

Und die Zeit ist weder kurz noch lang. Die Zeit ist ewig."

"The most beautiful thoughts, are the slow thoughts. Then Beauty is Slowness, and Slowness is Beauty.

All the good things take time.
And Time is neither short nor long. Time is eternal."

"De vackraste tankarna, är de långsamma tankarna. Ty skönhet är långsamhet, och långsamhet är skönhet.

Bra saker tar tid.

Och tiden är varken kort eller lång. Tiden är evig."

Filosofens jakt på gåtans lösning

________________________

Mini-intervju med Louise Halvardsson på temat romanskrivande

Efter Poesiwerkens arrangemang Klubb Läsbar på Bengans igår kväll fick jag tillfälle att göra en liten intervju med Louise Halvardsson, 35, poet, romanförfattare, estradör och, inte minst, storslagen interpretatör av andras texter. Louise är mitt inne i ett hemligt skrivprojekt, så hemligt att nästan ingen vet om det.

 

Varför är det viktigt att, för att använda ett uttryck av Stephen King, ”skriva med dörren stängd”?

– Det är för att man inte ska ta in så mycket andras röster och åsikter i huvudet. Att man själv måste ha historien klart för sig innan man kan börja ta in kritik. Det är ett känsligt skede, lite som när ett barn kommer till, de tolv första veckorna ska man inte berätta att man är gravid för det kan gå fel och så är det med manus också, att man behöver en period då man inte riktigt vet hur det ska gå.

Ditt nuvarande projekt är hemligt, inte många vet ens om att det finns – har du många hemligheter?

– Några stycken. (skratt)

Vad är din hemlighet med att skriva som du gör?

– Hemligheten är väl att jag är väldigt långsam. Men när det väl blir något så blir det bra, tycker jag i alla fall. Jag kan hålla på i flera år och inte prata om det. Så plötsligt släpper jag någonting.

Mitt motto är ”minst fyra meningar varje dag”.

– Fyra meningar? Mitt är väl snarare att sitta i tre timmar varje dag. Då kan jag sitta och bara skriva en mening eller flera.

Utan internet?

– Utan internet, ja!

Vad är skrivandet mest förknippat med för dig – glädje eller frustration?

– Oj! Det är nästan lite övervikt på frustration, men om inte glädjen fanns där skulle det ju aldrig gå.

Har det hänt att du har läst om dina egna böcker, om ja – hur upplevde du det?
– Ja, det har jag gjort och det har känts mycket märkligt när jag gjort det en så pass lång tid efteråt, så känns det verkligen som att läsa någon annans bok och så kan jag hitta sådana här små skönhetsfel överallt, så jag bara ... neeeeej! Plus att jag verkligen har misshandlat semikolon i min första bok. Jag skäms över det!

Vilket råd har hjälpt dig mest i ditt skrivande?

– Det var nog en förläggare som refuserade mig, som sa att jag ”borde skriva om någonting som jag kände till”. Och det behöver inte betyda att man skriver helt självbiografiskt. Man kan ju skriva fantasy, eller vad man nu vill skriva, men det måste vara äkta. Man måste utgå från känslor som berör en själv, det måste finnas någon slags äkthet i det. Jag försökte skriva en roman om några som bodde på ett vandrarhem i London och höll på en massa med droger, och jag hade aldrig bott i London, jag har aldrig hållit på med droger. Det blev ju inte en bra bok.

Vilket är det sämsta råd du har fått av en annan författare?

– Det är nog att man ska börja skriva en ny bok medan man är nästan klar med det nuvarande projektet. Jag har väldigt svårt för att hålla två projekt i huvudet samtidigt.

Vilket råd skulle du ge till andra som skriver?

– Att aldrig ge upp, att bara fortsätta. Att inte lyssna så mycket på andra, att bara köra på. Men sedan att vid rätt tillfälle be några utvalda personer om tips och råd.

Fler mini-intervjuer finns att läsa här.

________________________