____SPRÅKET HÅLLER OSS FÅNGNA

________Släpp oss fria – bryt loss!

___________frihet saknar ord

saknar tyngd och

______________________svävar     svävar

________________________

Idé

Vi skapar ett språk som vi kallar inspiranto. 

Det består av 99 poetiska ord eller ljud som uppstår ur stundens ingivelse. 

Ord som beskriver det mest basala, det allra viktigaste. 

33 subjektiv, 33 adjektiv, 33 verb. 

Det hundrade ordet är alltet, helheten, universum. 

Övriga ord är så kallade grundstenar. 

Språksystemet består av kombinationer av dessa grundstenar, ett pussel eller mosaik. 

Systemet heter psifidota.

Vi skapar ett teckensystem som vi kallar tranglinguriska. 

Tranglinguriskan består av 33 grundtecken + diftonger och komposita. 

Det är ett oerhört vackert alfabet, det ljusa alfabetet.

Vi gör detta tillsammans under tre dagar. Nästföljande vecka ägnar vi oss åt att skriva dikter, brev och meddelanden på inspiranto. Vi skickar dessa till varandra och en tid senare ses vi igen för att läsa upp det vi skrivit.

Vi övar språket tillsammans för att slutligen bemästra det. 

Vi möts i cirklar, vi studerar på våra kamrar.

Efterhand inviger vi andra tills vi slutligen är 99 inspirantiska vänner som kommunicerar psifidotiskt och med tranglinguriska bokstäver skriver dikter, verser och märkliga texter – tillägnade oss själva och varandra.

________________________

Natten har lagt sig över förortstaken;den sista vagnen har rullat iväg in mot stan;jag sitter ännu här och tänker,förlorad i hav av toner

... öar av språk — moln av tankar:

__________ka____la____foni
po_____ly________________foni
___bo_________no____fo_______ni
__mo________no__________fon_i
_______hi___lo____foni


Η άσπρη καμηλοπάρδαλη κάνει ποδήλατο
________________________

Till Etermannen

Jag tror framför allt att människan är ett socialt djur, socialt för att råda bot på ensamheten – för av alla djur är människan det mest ensamma.

I sin iver att socialisera gör sig människan allt som oftast dummare än hon är (för hon är också, dessvärre, ett dumt djur), och vad man med mänskliga termer kan benämna som ett "klavertramp" är i själva verket bara ett primitivt snedsteg, ty människan är också, som redan konstaterats, ett primitivt djur.

Men till yttermera visso: Människan trotsar Gud (d.v.s. Evolutionen)! och höjer sig över djuren. Människan är inte ett poetiskt djur, men ett poetiskt väsen!!!

Som poetiskt väsen bland andra väsen är människan okränkbar, oantastlig och evigt upphöjd, ty den människa som någon gång, vid någon given punkt, i sin levnadsbana skrivit poesi har också trotsat GUD!!!

Och det som skrivits står för alltid inskrivet i stjärnorna, i ett överskådligt (och oöverskådligt) tidsrymdsperspektiv!

Skål! För Etermannen, den forne och den framtide och den nu verksamme, som sträcker ut sina händer mot Bortom.
Skål för Mannen av Kartong, den labyrintiske, med ett hjärta utav purpurpapp och en själ av snövit silke!
Skål för Upprivandet av himlars jord och jordars himmel av skäl som stavas: i n g e n t i n g!
Skål för Dödars katt och utrop hämtade ur sjöbjörnbuses bistra wiskystrupe!
Skål för Kosmisk Solmans dans och starka längtan efter en med Livmodergudinnan explosionsartad förening!
Skål för stillsamt vegeterande små sjöäppelgestalters skönhetsslummer!
Skål för ordstävssprak okk bokkroppsbrygd – en språkmartianism från yttre rymden där bokstävlar dinglar och danglar som himlakroppar utan fotfäste men med leviterande högmod!
Skål för högmodet och dess kusiner!
Skål för Ödmjukheten, alla högmoddingars högmoder!

Skål för ooooooooooooooo (utan e och i),
för alltid skål och skålars skål:
Skål för Mats!

Och skål för människan, som djur och väsen!
________________________

Wittgensteinskt bryderi

En pleonasm är en tautologi; en tautologi är en pleonasm. En pleonastisk tautologi å andra sidan, är och förblir en pleonastisk tautologi (är och förblir en pleonastisk tautologi [är och förblir en pleonastisk tautologi {..} ] ) 0 0,1 0,01 0,001 usw.

ich will wissen oder sterben
________________________