Jag vandrar runt i snön, trampar upp en stig på en metafysisk innergård, en dold plats, ett rum utan tak, med utblick över evighetens tidslöshet och alltet
Stenstoderna där, skulpturerna, fjättrade löv, inbundna i mull
Jag sätter fyr på en tändsticka, tänder mig en cigarett, kramar ett snäckskal i min ficka och nynnar en sång
simselisim sam salum,
simsalasim sim sim
simsilasam so selten
simsim salasim sim bin
simselibin sim salum
Jag tittar upp mot gården, rummet utan yttertak, ut mot evighetens mjuka hålrum
simsilisim sim salum
simsalasim so selten
simsalasim so schön
Fotspåren bildar mönster av cirklar,
cirklar som korsar varandra,
intersektioner av tankegångar
– en flykting korsar sitt spår
Står med huvudet vänt upp mot bortomheten,
den bottenlösa världshavsrymdens mörka djuphavsbotten –
Och ljuset.
Nynnande min sång:
simsalasim sim salum
simselisim sim sim
simsalasim sam sala,
sim, du bist so selten
simsalasam,
du bist so schön
________________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar