Den metafysiska innergården

Jag vandrar runt i snön, trampar upp en stig på en metafysisk innergård, en dold plats, ett rum utan tak, med utblick över evighetens tidslöshet och alltet

Stenstoderna där, skulpturerna, fjättrade löv, inbundna i mull

Jag sätter fyr på en tändsticka, tänder mig en cigarett, kramar ett snäckskal i min ficka och nynnar en sång

simselisim sam salum,
simsalasim sim sim
simsilasam so selten
simsim salasim sim bin
simselibin sim salum

Jag tittar upp mot gården, rummet utan yttertak, ut mot evighetens mjuka hålrum

simsilisim sim salum
simsalasim so selten
simsalasim so schön

Fotspåren bildar mönster av cirklar,
cirklar som korsar varandra,
intersektioner av tankegångar
– en flykting korsar sitt spår

Står med huvudet vänt upp mot bortomheten,
den bottenlösa världshavsrymdens mörka djuphavsbotten –
Och ljuset.
Nynnande min sång:

simsalasim sim salum
simselisim sim sim
simsalasim sam sala,
sim, du bist so selten
simsalasam,
du bist so schön

________________________

Ytan i sin helhet

Läs och titta mer här.
________________________

En yta, bit för bit

Projektet som underkastar sig tidens långsamt elastiska utsträckning i rummet.
________________________