En slumrande stad och ett lager av vit snö, fotspår på marken och spårvagnar som skramlar i långsam färd genom ljudlös skog;
tallar och granar, björkar och ekar, som ekar av sånger som väver ett täcke över taken, att nysta minnen ur;
melodier och toner av klaraste ljus;
det är vinter och snön faller över Göteborg.
Människor med hjärtan av varmaste blod, gulaste gult och ögonljus;
en ljusblå himmel med ett hus av förhoppningar;
en föraning om något större, något oväntat.
Det stora ofantliga vita. Det nya.
(det som börjar nu)
________________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar