Den metafysiska innergården

Jag vandrar runt i snön, trampar upp en stig på en metafysisk innergård, en dold plats, ett rum utan tak, med utblick över evighetens tidslöshet och alltet

Stenstoderna där, skulpturerna, fjättrade löv, inbundna i mull

Jag sätter fyr på en tändsticka, tänder mig en cigarett, kramar ett snäckskal i min ficka och nynnar en sång

simselisim sam salum,
simsalasim sim sim
simsilasam so selten
simsim salasim sim bin
simselibin sim salum

Jag tittar upp mot gården, rummet utan yttertak, ut mot evighetens mjuka hålrum

simsilisim sim salum
simsalasim so selten
simsalasim so schön

Fotspåren bildar mönster av cirklar,
cirklar som korsar varandra,
intersektioner av tankegångar
– en flykting korsar sitt spår

Står med huvudet vänt upp mot bortomheten,
den bottenlösa världshavsrymdens mörka djuphavsbotten –
Och ljuset.
Nynnande min sång:

simsalasim sim salum
simselisim sim sim
simsalasim sam sala,
sim, du bist so selten
simsalasam,
du bist so schön

________________________

En dikt ur hjärtat en söndag

En slumrande stad och ett lager av vit snö, fotspår på marken och spårvagnar som skramlar i långsam färd genom ljudlös skog;
tallar och granar, björkar och ekar, som ekar av sånger som väver ett täcke över taken, att nysta minnen ur;
melodier och toner av klaraste ljus;
det är vinter och snön faller över Göteborg.

Människor med hjärtan av varmaste blod, gulaste gult och ögonljus;
en ljusblå himmel med ett hus av förhoppningar;
en föraning om något större, något oväntat.
Det stora ofantliga vita. Det nya.

(det som börjar nu)
________________________

...

Ett moln bland andra

Ett moln bland andra moln
vilar, buffar, finns
svävar
sjunker sakta ned mot himlen
upp mot jorden

ett moln bland andra moln
stiger, rör sig
drömmer, sover, skrattar till
snurrar några varv

ett moln bland andra moln
sover djupt
vaknar klockan tolv på natten mitt på dagen ________________________