Fönster

Reflektioner. Nya öppningar.
________________________

Noteringar ur ett återfunnet blått spiralblock

"Framtiden finns egentligen inte i någon annan bemärkelse än som 'det potentiellt förflutna'. Det enda vi kan konstatera med facit i hand är att om vi hade vetat då vad vi vet nu hade vi kunnat agera annorlunda (och därmed möjligen påverkat händelseförloppet i en annan riktning).

På samma sätt kan man betrakta det förflutna som 'uppfylld framtid' – det okända som vid en viss tidpunkt förvandlas till 'det som redan skett'.

Framtiden ligger alltid minst ett steg före.

Framtiden är det ovissa, det oformliga, det osynliga, som vi ständigt har i blickfånget, fastän vi aldrig riktigt ser det."

Odaterat
________________________

Omsorgsstyrelsens nya riktlinjer

Omsorgsstyrelsen informerar
________________________

Andy Fite på Jazzomat i Luleå

20 juli, 2007
________________________

Produktion

________________________

Vykort till Konungariket från Hansastaden

Att skriva vykort är en konst, en avvägningens konst, ett balansstycke i termer av lakoniskt uttryck, originella hälsningsfraser och förmedlande av väder (ack, du ljuva konvention). Vykortsskrivandet förhåller sig till brevprosan som haikun till sonettkransen, som fanzinet till den glättiga, fullspäckade och färgglada månadstidskriften, som den gistna ekan i en försurad insjö i Småland till atlantångaren etc.

Jag skriver vykort från Tyskland till nära och kära, vänner och bekanta, konstnärskolleger och kritiker (ömsom ris, ömsom ros). I Tyskland finns det inga Europamärken, man måste kombinera små och stora valörer för att exakt uppnå föreskriven portosats. Eller med knapp marginal överskrida, aldrig underskrida. (Deutsche Postamt är en myndighet utrustad med argusögon och knappast känt för milt överseende.) Och ja, de många frimärkena kräver också sitt utrymme, varvid det där med avvägning kommer till sin spets (vilken del av meddelandet ska jag täcka över, så att den gamla ångmaskinen trots allt inte behöver hämtas ner från vinden? – Jag har aldrig varit särskilt förutseende och skriver alltså först och klistrar sedan).

Jag hämtar mina motiv från konstens värld. Bremen är en stad med möjligheter, i musealt hänseende: Kunsthaus och Weserburg (ett Moderna i mindre format) samt inte långt från staden: Fischerhude och Worpswede – Modersohn, Modersohn-Becker, Vogeler m.fl. Dessutom en och annan stadsmusikant och den högst imposante herr riddare Roland – turistattraktionerna är oslagbara och helt och hållet oumbärliga i dessa sammanhang!





















– Entschuldigen Sie, bitte. Wo finde ich hier irgendwo in der Nähe einen Postkasten?
[...]
– Ach so, um die Ecke? Vielen Dank!
________________________