Uppskjuten ur mina drömmar i en himmel större än mina föreställningar och mer ofantligt hisnande ändå, vrider jag mig genom den susande etern i en kosmisk spiral, utforskande det som utgör själva ramen för min tillvaro. Allt jag upptäcker förefaller mig nytt och särdeles fantastiskt, som ett underverk, ja eller som många underverk i en enda lång rad. Min riktning är konstant enligt en fastlagd bana som börjar i den punkt där mina drömmar först tog form. Slutpunkten är oformlig och än så länge obekant; jag bävar.
2 kommentarer:
Hej. Det var längesen jag var här men jag är jätteglad att jag återvände. Jag får en underbar känsla när jag läser dina texter för jag känner igen mig i dina sinnesrum och ditt sätt att uppleva och uttrycka verkligheten. Det känns som hemma här :) Och dina bilder på Unterwasser - helt underbara.
Hej Desillusionerad,
tack för dina ord! Det värmer i vinterkylan ...
Jag skriver ju inte lika ofta numera, men det känns fint att veta att mina texter uppskattas.
Skicka en kommentar