Myllrande myriader av utskott, spirande fantasi. Grönskan är obändig, växkraften enorm. Outsinliga flöden av knoppande prickar, punkter och bär. Om allt levande har en vilja så förklarar det varför det växer så här. Knypplar och hullingar, myskdoft och blad, taggar och törnen, knoppar och knappar, knäpplingar, knopplingar, mossa och strån. Det växer så det knakar, det växer i alla vrår. Sjunker ned i grönskan, blir ett med denna prunkande prakt, denna frodiga fröjd. Förlorar mig i tusentals former av liv.
I betraktandet av min magiska djungel.
1 kommentar:
Magisk djungel... Jag tänker på något som är allting på en gång.
Skicka en kommentar