Vårbilder

________________________

Lättheten

Jag känner mig så lätt idag

En ny sorts lätthet

I kroppen och i tanken

I huvud och i själ

Det är något med ljuset

Jag känner lättheten

lättheten hos en fjäril

Om våren

I solen

Som jag längtar

Efter ljuset längtar jag

Skogen, det gröna, allt som växer

Blommor, fågelsång, att sitta

på en klippa och blunda, kisa

mot solen

Sorgen och saknaden finns där

men lättheten väger upp

Tungsinnets längtan efter tyngdlöshet

Antar att allt är någon form av ekvation

och en fråga om gravitation

Känsla och kalkyl — oförenligt?

Men lättheten väger upp,

det gör den

Jag tar ett steg

ett litet — inget kliv

ett steg i taget

ett steg i steget

osv.

Ett lätt lätt, fjäderlätt,

steg framåt, in i

framtiden

Och känner tillförsikt och

ingen bävan mer

allt blir bra, var det någon som sa?

Inte vet jag, men i alla fall lite bättre —

och lättare och ljusare

Steg för steg

Jag önskar lättheten var smittsam

och kunde spridas med tankekraft

då vore jag volontär

till tjänsten som superspridare

Se upp! Du kan drabbas av känslan

— att bli lätt!

(fjärilslätt)

På tåg på väg på räls

för återseende

av god gammal vän

Som jag inte sett på

— fem hela år! —

Har en känsla av att tiden stått still

eller bara tassat tyst på tå

Åren går

Sedan ses man igen

På nytt

Do-deska-den låter tåget

Uipp-uipp-uipp fjärilen

med små lätta (ljudlösa nästan)

vingslag som slår i mitt

bröst

När ser jag dig igen

Tänker jag för mig själv

Tankarna roterar men de känns

lätta nu

Det mörka, dystra, tunga

har dragit vidare som

svarta moln överflödiga och

förbi

Jag tänker bara lätta tankar nu

Det är ljuset

morgonsolen, gryningssyren i luften

Jag andas

Anden, andningen

(jag tar djupa andetag)

Lättheten —

lättheten får mig nästan att sväva

Och ljuset

Ja, ljuset,

det är ljuset

________________________

________________________

Existerar lycka?

Naturligtvis existerar lycka.
Lycka kan till exempel vara att känna att man har allt man behöver.
Att vara nöjd med det man har.
Kanske kan man säga att tillfredsställelse och tacksamhet är lycka.

Jag är nöjd med min tillvaro eftersom jag har lugn, harmoni, trygghet, vänskap och kärlek i mitt liv. Jag har tillgång till mina inre resurser: kreativiteten, tänkandet, initiativförmågan.
Jag är inte rädd.
Om jag var rädd för att förlora allt jag ägde skulle rädslan prägla min upplevelse av nuet.
Jag är inte rädd för rädslan.
När den kommer tar jag hand om den,
när den kommer tar jag hand om mig.
Jag bemöter rädslan med tillit.

Jag säger till mig själv:
Vad är lycka?  Att ha allt man behöver?
Och om jag faktiskt har allt jag behöver. Behöver jag då "lycka"?

*

Eftertanke:

Man måste nog inbegripa själen för att lyckan ska bli meningsfull.
Sällhet är ett annat ord för lycka, från tyskans Seeligkeit (se även salighet). Seele=själ.

En annan "översättning" av lycka finner jag i min synonymordbok: "stor och djup glädje". Kanske kan man tänka vidare och säga:
Stilla men stor, lugn men djup glädje. Som en brunn full av ljus som mattas av och släcks och tänds igen, i ett harmoniskt skiftande vågmönster. Lycka är också att sova, lycka är en god natts sömn.
En ostsmörgås och en kopp kaffe till frukost, och hela världen utanför. Full av regn. Av solsken. Färger på himlen. Ett välgörande vatten och en grönskande jord.
________________________

Nu

En ljuv genomströmmande känsla, ett hoppfullt ljus, andetag
– ett stilla jubel.
Det börjar när som helst. Det börjar nu.
________________________

Himmel över Hisingen

Friskväderstorget, 7 juli 2008, 17.38
Vi har den mest lysande av utsikter.
________________________

I staden, i solen– i människornas ljus

På perrongen, ett avsked, ett tåg försvinner.

Något – en ingivelse, en rörelseriktning – för mig med och ned för en trappa. Så blir jag stående framför hyllor, rader av böcker, och då: det talar till mig. Jag tänker hoppfullhet och mening.

Senare. Ett ljus faller. På mig, på världen runt omkring. Och jag bestämmer mig för att jag har ett val. Jag kan i varje given situation välja att tänka det jag vill tänka, känna det jag vill känna. Jag tar på mig ansvaret och genom att följa det nya budet ser jag vad som händer. Och det händer.

Någonting förändras. I mig. I världen utanför.

Jag tänker: ”Jag tycker om dig för du är människa”. Hos varje medmänniska jag möter finns det någonting att tycka om, som jag väljer att tycka om. Och det fungerar. Även de "stereotyper" som passerar förbi, som annars skulle ha väckt mina allra mest förutsägbara projektioner, införlivar jag i mitt nya förhållningssätt. Det kanske tar emot lite till en början, men det fungerar. Och ljuset faller, lyser upp.

Jag förändrar världen.
Världen som jag känner den.

Och med den mig själv.
________________________

Äntligen torsdag!

Idag är dagen som jag väntat på länge. Med strålande solskenslängtan i blick och ett fång färgglada blommor ska jag invänta din bedårande ankomst.
________________________

Ovanmolnenkänslan

Att vara höstmörkeromfamnad men samtidigt ljusisjälenlycklig och helt av ovanmolnenkänslan genomströmmad – Livet i sin bästa skepnad (alla svårigheter futtigheter småsår och problem till trots).

På fredag kommer det ett tåg. Genom molnen, från en annan stad. Ett tåg fullt av människor, förhoppningar och stillsam glädje
– bland människorna en särskilt underbar bland underbara.

En lätt lätt, djup djup känsla.
Att vara ovanmolnenkänslan genomströmmad.
________________________