Jag talade med en fin vän i telefon igår. Vi har inte hörts på ett år och innan dess inte på fyra år; Det känns som igår.
Hennes röst har förändrats lite, men det är samma skratt. Rösten låter lite mörkare, mer mogen, vuxen. Hon har ju åldrats fem år liksom jag.
Vi var en gång älskare och älskarinna. Men det är länge sedan. Nu är vi vänner igen. Som på den gamla goda tiden. Innan den Ödesdigra Kyssen. Numera glömd. (Nej, kanske inte, men jo...) Hon har träffat en ny.
Och jag är så glad för det. Äntligen en snäll kille som nästan har samma namn som jag. Fan, vad vackert! Inte just det. Men att hon är lycklig med någon som är snäll mot henne!
Jag känner mig ljusisjälenlyckligglad för hennes skull. Full av medunnsamhet, Bra så. Allt gott. (:
________________________
