Samskriven dikt mellan Rosmarin och Matti

Hans mobil blev svart

Skärmen var mörk som natt

Det var den minsann,

men innan han hann

börja leta efter el

hände det en hel del

stjärnorna började falla en efter en

de föll i Spelemannens händer som guldmynt och belöning för den vackra musik han gladde alla stadens nattliga flanörer med

han samlade ihop alla stjärnor till en boll med hjälp av pyrokryptisk teknik 

sedan tillverkade han något som ingen tidigare skådat

en kristallmottagare att ha i pannan

genom vilken

drömmar kunde fångas in

kristallmottagaren blippade bliip bliip 

en stor dröm var på väg att laddas ner

Men drömmen var större än molnet själv 

och fastnade därför halvvägs i tratten

spelemannen började därför tvivla på den mänskliga världen och riktade tratten mot ett litet blad som låg brevid en gråsugga

Gråsuggan var givmild, vacker och klok

och skickade den lilla skogsspindeln ut att rekognoscera

spindeln sprang raka vägen in i tratten och började spela banjo på flimmerhåren i spelmannens öra, det var en slags morse kod som spelemannen inte förstod som laddades ner, långt större än ett moln, egentligen

Och med denna spindelns handlingskraft

som också involverade purpurspindlarna, smaragdspindlarna och himmelsblåspindlarna spanns ett drömfångarnät i vilket hela mänsklighetens alla drömmar fångades in

Och bladet log förnöjt.

________________________

52

— Fyller du jämnt? frågade någon. Jag hörde ”jämt” och svarade nästan ”nej, bara en gång om året”, men jag hann hejda mig och sa: — Ja, faktiskt. Jag fyller 52 och det är ju ett jämnt tal. Delbart med två.
Hon förstod inte. Drev jag med henne? Nej, jag svarade matematiskt sanningsenligt. Men det är inte lätt, det är sannerligen lätt. Men uppriktig var jag.

Hur som helst- Delbart med två. När jag var hälften så gammal var jag 26. Då var livet sannerligen inte lätt. Jag minns det som igår, men håller det helst för mig själv. Firade då födelsedagen på en vegetarisk restaurang med mor och far i Stockholm. Det har bara hänt en gång, men då var omständigheterna extraordinära.

52 baklänges blir 25. 1999. Oh yeah.
________________________

Promenad

Igår företog jag mig den längsta promenad i Göteborg sedan jag flyttade hit i juli 2008. Jag gick från Kärrdalen, där jag ätit lunch med en vän, via Toleredskyrkan, där jag samtalade med en präst, och sedan hela vägen ner till Lindholmen, med doft av persika och mandelblom i näsborrarna efter att ha frågat en förbipasserande mademoiselle om vägen, stannade vid Keillers park och njöt av vattnet i brunnen ("Får ej drickas", en inskription från 1907) och vilade i skuggan, för att sedan därifrån, via Budohuset ta mig ner till hamnen och sedan ta Älvsnabben över Göta älv – med grön flagg.

Tog en tur förbi "legokolossen" och begrundade tidens gång. Tänkte på min roman. Tänkte på framtiden och solen sken. Den hade skinit hela vägen. Så underbart varmt och skönt. Vilade en stund på en parkbänk på Järntorget under körsbärsträden som stod i full blom. Så ljuvligt. Sedan via second hand-butiken på Linnégatan (ej Emmaus anymore) och köpte mig en fin blå filt. Min favoritfärg. Spanade in en blå stjärna också, en möjlig gåva till någon jag tycker mycket om (och i stillhet hoppas jag att hon tycker om mig lika mycket, det finns det som tyder på det). Jag stannade på ett mysigt café, Oh my coffee, och slog mig ner vid ett runt litet bord på uteserveringen. Beställde en cappuccino med reminiscenser om fornstora dagar och äventyr. Känner mig ganska ung faktiskt. I själ och hjärta. Och glädjen, som ett ljus från ögonen som vakande betraktar oss från himlen. 

Klockan åtta och ingen skymning i sikte, så fint. När jag efter att ha traskat genom Slottsskogen, vilat på parkbänkar och anlänt i Högsbo, ser jag en vit måne i den ljusblå skyn. Tänker på Magritte.

Halv tio på kvällen , efter att ha varit igång sedan 10.00,  då jag lämnade min lägenhet och efter att ha tillryggalagt närmare en mil och promenerat i närmare två och en halv timme, anländer jag till mitt hem, min borg, mitt kyffe och den plats där jag alltid finner lugnet, när jag som bäst behöver det.

Vilken underbar dag – och helt utan smartfån! Fantastisch.

(Inga bilder dock utan fånen..)
________________________

Telefon (om Vänskap)

Jag talade med en fin vän i telefon igår. Vi har inte hörts på ett år och innan dess inte på fyra år; det känns som igår.
Hennes röst har förändrats lite, men det är samma skratt. Rösten låter lite mörkare, mer mogen, vuxen. Hon har ju åldrats fem år liksom jag.
Vi var en gång älskare och älskarinna. Men det är länge sedan. Nu är vi vänner igen. Som på den gamla goda tiden. Innan den Ödesdigra Kyssen. Numera glömd. (Nej, kanske inte, men jo...) Hon har träffat en ny.

Och jag är så glad för det. Äntligen en snäll kille som nästan har samma namn som jag. Fan, vad vackert! Inte just det. Men att hon är lycklig med någon som är snäll mot henne!

Jag känner mig ljusisjälenlyckligglad för hennes skull. Full av medunnsamhet, Bra så. Allt gott. (:

________________________

t i l l f ö r s i k t

Upptäckt i skogen; vandrade längs oupptäckta stigar; ströva runt;  finna nya vrår i naturen; njuta nya platser; myror som kryllar, hit och dit; grantoppar och himmel; jag fotograferar; ristar mina kritor mot stenhällen… vandrar hem

Och

känner mig tillfreds

och

Full

av — t i l l f ö r s i k t

________________________

Evighetsparti...?

________________________

Vår — le printemps ; c’est arrive!

I dag har varit en fantastisk dag.

Borde rekapitulera.

Borde och borde.

Ordet. Bordet et bird y borda.

Hämta ryggsäcken från

(s) K O M A K E R I E T

få dekalen ditklistrad

—: }> b u t.  d i d.  y o u. d i e ?<{ :—

såg Svenson i Högsbo,

det gjorde jag, gjorde jag minsann

— vad bryr jag mig om

      s.  t   r.  ap   e t s ko n.  st. n ä r ’r ¿

föga

Men med blågul pannkakspunka på huvet

gled jag ned på torget

Det gjorde jag minsann.

tog vagnen till pantbanken

och pantsatte mormors vigselring

för tvåtusenåttahundra

(tur en får tillbaks på skatten ))

och sedan bussen över bron

till Backaplan :: backesvaletorget ::;

och kort telefonsamtal m. a-k l:sen

Om Pinkys hembesök

(ja det var ju inte vackert)

Men

Ja vadå

hin var inte smart, nä nä

Gick förbi Jägargatans Akvariska

Och frågade efter möss

Men de hade bara fiskar

Bara och bara

(hann köpa smurfsoda och lundgrens skogsdunge in between)

Min religion är en film av Tarkovskij.

сталкер  •   зеркало   •   жертва

Våren. Våren! VÅÅÅÅRRREEEEN!

Le printemps — c’est arrive !

La beauté de la perfection !

La perfection de la beauté !

…

Ljusbärarmässa.

12 plus en tom stol och en präst från Mariaplan.

(Maria har en plan)

Kl kvart i sju tack för mig

Och rask promenad till

Budohuset; Herkulesgatan.

Träning ger övning

ger färdighet

Ger självförtroende.

Makalöst. Och under meditationen

räknade jag till hundra trettio åtta å tusen

(i exakt fem minuter)

släppte mig själv o mina bekymmer

o loss

Kul!

Andlig dusch. Å vattendusch.

Aaaasash, jag känner mig så fräsch!

Sedan busen (den snälla) med Glenn till Nordstan och

MAX de luxe m dubbelhalloumi å green nuggets!

Å läsk o pommes! Minsann.

Sedan: Blå Lotus o p’n’p’

Och snyltkaffe

Och sirap

Och liten choklad

Å vad gott

Å brev till Vilda

Å brev till tjejerna på Ten ten

Å sedan Judas Priest i blå lurarna.

Nightcrawler. Painkiller. Freewheel burning.

Å sedan förbi Hedda för att påminna om:

Vackra människor i Göteborg

— (själavarelser mellan 0 och 117 år)

och påminna om morbror trollkarlen ’s krypin

Och sedan skramla vagn hela vägen hem

hem till Ekorrhuset.

Vilken vacker dag och fin kväll. Och stilla natt.

Nu sova. Natta mig själv… gonatt

*

Jo. Det var sant:

Alice skrev o jag skrev

Och lade kort

Och skickade ljudfil

Och ringde Strängnäs.

Jo jo

Och det var också sant:

12 plus en tom stol.

Och en präst från Mariaplan.

(Maria har en plan)

-(( ~ som hämtat ur en bok ~ ))-

*

________________________

Junirim

Sommarens ljuvaste soliga dagar,

Med himmelsblått tak och molnformationer,

och betande kossor i gröna hagar,

Klingande bjällror och spelande toner

Barnens skratt, lek och stoj och runda magar

Honung och kex, saft och druvor, meloner

En rutig picknickfilt lagd över gräset,

en underbar eftermiddag vid näset.

________________________

17 april

Den 17 april, 2001, efter åtta månaders och en halv totala mörker och nattsvart depression, skrev jag ett 42 sidor långt dagboksinlägg, som beskrev varenda stund, sekund och minut från det jag steg upp till det att jag stupade i säng. I går återfann jag den dagboken, läste och log.

Jag skrev bland annat: ”Jag tycker mycket om dig, Matti. Du är den finaste jag vet. En av de allra mest underbara människor jag känner.” Jag kände mig själv kan man säga. Och, ja jag kände mig lycklig! Det gjorde jag. Det gjorde jag minsann.
________________________

Vårbilder

________________________

Kunst für alle!!!

________________________