En förtröstansfull tanke

Allting måste inte ske nu.
Tänkte jag.
Hela evigheten återstår för det jag vill ska hända.
Att hända.
________________________

Molnen

En lördag i augusti. Massiven flyter förbi vårt hisnande himmelspanorama.
Jag målar moln med min fotoapparat.
Metamorfoser, molntäcken, meditativa former, seglande sagoskepp av vitt ljus och blågrå nyanser.
Jag har funnit mitt kall.

Molnen – i sanning metafysiska till sin natur.
Amorfa, efemära, divergenta. Obeständiga, transparenta.
Utan tyngd eller substans, men sublima. Bortom.

Låta ögat vila i den nästintill omärkliga rörelsen.
Låta det långsamt föränderliga fästa, sjunka in.
Där någonstans döljer sig essensen, det meningsfulla i att vänta: tidlös rymd (betraktarens belöning).

(Jag betraktar molnen, om och om igen.)
________________________

Himmel över Hisingen

Friskväderstorget, 7 juli 2008, 17.38
Vi har den mest lysande av utsikter.
________________________

Abschied

Jag bokar en resa söderut, reflekterar kring livets oförutsägbarhet, förtränger den annalkande katastrofen och beslutar mig för att börja dricka mitt kaffe med mjölk och socker igen.
________________________

Noteringar ur ett återfunnet blått spiralblock

"Framtiden finns egentligen inte i någon annan bemärkelse än som 'det potentiellt förflutna'. Det enda vi kan konstatera med facit i hand är att om vi hade vetat då vad vi vet nu hade vi kunnat agera annorlunda (och därmed möjligen påverkat händelseförloppet i en annan riktning).

På samma sätt kan man betrakta det förflutna som 'uppfylld framtid' – det okända som vid en viss tidpunkt förvandlas till 'det som redan skett'.

Framtiden ligger alltid minst ett steg före.

Framtiden är det ovissa, det oformliga, det osynliga, som vi ständigt har i blickfånget, fastän vi aldrig riktigt ser det."

Odaterat
________________________

Röjer vinden

Jag röjer vinden, rensar, sorterar, slänger, bär, staplar, svettas
– andas in damm.

Jag vilar mig, dricker lemonad, torkar svetten från pannan
– andas ut
________________________

En ny hamn i sikte

Tidigare än vi kunnat ana har vi redan siktat land – en hamn, ett hem, knappt fyra sjömil bort. Skutan lastas ännu, än har vi inte gett oss av. Men hamnen väntar, trygg och säker – och äventyret väntar likaså.
________________________

Varthän resan går återstår att se

Vår resa är så här långt gånget till stora delar uttänkt och planerad, men ännu inte påbörjad. Än pågår arbetet att lasta skutan full med minnen, ägodelar, inventarier och möblemang; med artefakter, skatter, verktyg, tyger, kryddor och persedlar; med konst, kartonger, och så speglar utav allehanda slag; en och annan ordbok, ett och annat fordon (dock ej med fler än tvenne hjul).

En kortlek tar vi också med, för tidsfördriv är dygd – och alls ej någon synd! På havet är det oftast lugnt, men lugnet har en egenskap: att övergå till tråkighet. Och tråkigheten, den kan lätt bli outhärdligt lång.

För övrigt ska vi fylla våra lastutrymmen med förhoppningar, förbättringar, förslag på nya föreställningar (förmodat avsevärt mer positiva än de gamla, uttjänta och slitna). I fall av plötslig sjukdom – ett förråd av medicin: aspirin och treo, bricanyl och koffein (förvisso snarare ett stimulantia (och alltså ingen medicin) men gott – oh ja, och beskt – det kan väl diskuteras). Sjösjukepiller, ja förstås, naturligtvis. (Vi räknar kallt med höga vågor.) Plåster och förband, likaså en självklarhet (om nu tummen blöder...)
Ingen döder här – på vår resa över oceanen!

Sjörapporten bådar gott: "...måttlig bris sydsydväst och nordnordost, och andra väderstreck [sträck på er meterologer som levererar sakliga och tillitsfulla monologer, om väder, vind och vågskvalp: ni förtjänar ovationer], kalla vindar över Bottenhavet, smärre kuling över Stora Bält..."

Datum för vår avfärd är ännu ej bestämt, men senast sista juni glider Gryningsbåten, någon gång i gryningen, ut över mörka vatten med vita segel och lojal besättning – en resa bort från hamnens trygghet. Och tryggare kan ingen vara, än den som seglar med en vind, en bundsförvant, som lovat att man kommer fram och slutligen kan lägga an, i en hamn – som vad det tycks och verkar – är en hamn, långt tryggare och säkrare än någon annan hamn.


En resa är ett äventyr.
________________________

Ett stundande uppbrott

Gryningsbåten står med hissade segel, rustad att lämna den trygga hamnen. Vår färd är tänkt att gå ut över det stora havet, men vårt mål är ännu okänt. En resa är ett äventyr. Resan börjar inom kort.

Vi avvaktar sjörapporten och återkommer senast nästa onsdag.
________________________

En alldeles vardaglig händelse

I går var sista giltighetsdag för mitt SL-kort. Jag ville inte köpa något nytt. Det kan fortfarande vara ganska kallt ute ibland, men det mesta av snön har i alla fall smält bort, så jag tog fram cykeln ur cykelrummet. Pumpade upp däcken och cyklade en sväng.
I morse regnade det och var kallt. Jag bet ihop och cyklade de nio kilometrarna till skolan. Det är så mycket man hinner glömma bort under vintern. Som alla vettvilliga medtrafikanter t.ex. Det gäller att se upp. Men det är bra för tankarna att cykla, man känner sig friare och man får motion.

Jag har tagit fram min cykel.
Det känns som en början på något nytt.
________________________