Ein Buch muß die Axt sein für das gefrorene Meer in uns

________________________

________________________

Aforism

Aforistikerns öde: ett liv i sammanfattning;
hans lott: att i ensamhet betrakta.
________________________

Idé

Vi skapar ett språk som vi kallar inspiranto. 

Det består av 99 poetiska ord eller ljud som uppstår ur stundens ingivelse. 

Ord som beskriver det mest basala, det allra viktigaste. 

33 subjektiv, 33 adjektiv, 33 verb. 

Det hundrade ordet är alltet, helheten, universum. 

Övriga ord är så kallade grundstenar. 

Språksystemet består av kombinationer av dessa grundstenar, ett pussel eller mosaik. 

Systemet heter psifidota.

Vi skapar ett teckensystem som vi kallar tranglinguriska. 

Tranglinguriskan består av 33 grundtecken + diftonger och komposita. 

Det är ett oerhört vackert alfabet, det ljusa alfabetet.

Vi gör detta tillsammans under tre dagar. Nästföljande vecka ägnar vi oss åt att skriva dikter, brev och meddelanden på inspiranto. Vi skickar dessa till varandra och en tid senare ses vi igen för att läsa upp det vi skrivit.

Vi övar språket tillsammans för att slutligen bemästra det. 

Vi möts i cirklar, vi studerar på våra kamrar.

Efterhand inviger vi andra tills vi slutligen är 99 inspirantiska vänner som kommunicerar psifidotiskt och med tranglinguriska bokstäver skriver dikter, verser och märkliga texter – tillägnade oss själva och varandra.

________________________

– Donnez-lui son chapeau.
– Son chapeau?
– Il ne pas penser sans chapeau.
– Donnez-lui son chapeau.
– Moi? Après le coup qu’il m’a fait? Jamais!

”Il vaut mieux le lui mettre”

”Qu’est-ce qu’il attend?”

”Dites-lui de penser.”

”Le temps s'est arrêté.

________________________

 

Magritte

________________________

________________________

ii-iv-viii-(iv-viii-ii) II.

eldens skugga

människor tränger sig fram

fräna dunster av safter från jäsande vita kroppar

mortelskuggan

brinnande slott röda flammor

djävul

________________________

ii-iv-viii-(iv-viii-ii)

molnen vänder

genom himlens sällsamma virvlar

ur dånande massor av hårda som stål energier

kana bakåt

dansa inåt i nya skikt

sorti

glömskan grå

starrbligar näsan i riktning

tär på läppar av svavel brister i ord

dansa aska

rispa ingenting afton nu

ridå

blödande sår

vittjar bedårande morgonstund efteråt

glödande tår eklärera glimmande rum skuggor briljera list

svidande tår

tårar av aska svart vatten

entré

________________________

fatih hope love

jag sitter ensam vid mitt bord | jag äter bröd och dricker vin | och utanför har våren anlänt, det är ljust om dagen, svalt om kvällen, en spricka blir en öppning och nattens köld har ljumnat | i min själ är inte längre lika mörkt | jag saknar, jag längtar, jag behöver | kärlek hopp tro hopp kärlek | i mitt liv finns stundtals tomhet och jag behöver ömhet mest av allt
________________________

________________________

________________________

Hermia

Om såleds trogen kärlek jämt blev störd,
Så står det väl som lag i ödets bok.
Låt därför oss vår prövning tåligt bära,
Emedan dagligt kval hör kärlek till,
Så visst som tårar, suckar, drömmar, böner
Jämt gå den arma lidelsen i spåren.
________________________

________________________

________________________

ändå finns det hopp

ögonen var tröst, i stunderna av tankar, fanns det ändå hopp och | sanden mellan fingrarna, meddelanden som aldrig besvarades, mötena som uteblev | ett anrop och en röst som teg | ett förlorat initiativ och ingenting som öppnade sig | allt förgäves, en ständig lek | rispar ytan med naglarna, krälar mig framåt, går och går och | förlorar i vikt | andningen som blir tyngre, nya tapeter, ödsligheten i sovrummet, en säng på golvet | i alltihop finns ändå hopp | ljuset genom persiennerna, saknaden, tröttheten | jag säger "tomhet", jag skriver några ord | en skugga genom dörren, en hostning i det andra rummet, alldeles intill | fingrar som leker, naglar som rispar | jag saknar någon | finns det ändå hopp | jag lagar mat och serverar den, jag äter ensam, i stunder av tankar, ensam vid ett bord | och ändå finns det hopp
________________________

g:boot re-visited

strangers strangling strings attached | re:boot, rebot, robotized | attentestor, bergued, cinagogycie | dorming attendant ligt light | lightbulb -- bud, gastronome, decitied | beholding shadows participated | not so much | not so frequent | c:boot, friendship, virtual -- belingerent, justify | fire'nd'ship | endorsement, settled by default | proxy in status : none | {..} | 0:0:1.2:0 | defluctuation | the system is broke please repair| re:capture | start | end | null | null | end
________________________

________________________

________________________

I was out of my mind, I was drifting, I was losing control, imagining people following me in the streets; I was not myself, I didn't know what I was doing; and now suddenly awakening and recalling fragments of memories – I know and remember: I was out of my mind, I was really out of it