ögonen var tröst, i stunderna av tankar, fanns det ändå hopp och | sanden mellan fingrarna, meddelanden som aldrig besvarades, mötena som uteblev | ett anrop och en röst som teg | ett förlorat initiativ och ingenting som öppnade sig | allt förgäves, en ständig lek | rispar ytan med naglarna, krälar mig framåt, går och går och | förlorar i vikt | andningen som blir tyngre, nya tapeter, ödsligheten i sovrummet, en säng på golvet | i alltihop finns ändå hopp | ljuset genom persiennerna, saknaden, tröttheten | jag säger "tomhet", jag skriver några ord | en skugga genom dörren, en hostning i det andra rummet, alldeles intill | fingrar som leker, naglar som rispar | jag saknar någon | finns det ändå hopp | jag lagar mat och serverar den, jag äter ensam, i stunder av tankar, ensam vid ett bord | och ändå finns det hopp
________________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar