Vår resa är så här långt gånget till stora delar uttänkt och planerad, men ännu inte påbörjad. Än pågår arbetet att lasta skutan full med minnen, ägodelar, inventarier och möblemang; med artefakter, skatter, verktyg, tyger, kryddor och persedlar; med konst, kartonger, och så speglar utav allehanda slag; en och annan ordbok, ett och annat fordon (dock ej med fler än tvenne hjul).
En kortlek tar vi också med, för tidsfördriv är dygd – och alls ej någon synd! På havet är det oftast lugnt, men lugnet har en egenskap: att övergå till tråkighet. Och tråkigheten, den kan lätt bli outhärdligt lång.
För övrigt ska vi fylla våra lastutrymmen med förhoppningar, förbättringar, förslag på nya föreställningar (förmodat avsevärt mer positiva än de gamla, uttjänta och slitna). I fall av plötslig sjukdom – ett förråd av medicin: aspirin och treo, bricanyl och koffein (förvisso snarare ett stimulantia (och alltså ingen medicin) men gott – oh ja, och beskt – det kan väl diskuteras). Sjösjukepiller, ja förstås, naturligtvis. (Vi räknar kallt med höga vågor.) Plåster och förband, likaså en självklarhet (om nu tummen blöder...)
Ingen döder här – på vår resa över oceanen!
Sjörapporten bådar gott: "...måttlig bris sydsydväst och nordnordost, och andra väderstreck [sträck på er meterologer som levererar sakliga och tillitsfulla monologer, om väder, vind och vågskvalp: ni förtjänar ovationer], kalla vindar över Bottenhavet, smärre kuling över Stora Bält..."
Datum för vår avfärd är ännu ej bestämt, men senast sista juni glider Gryningsbåten, någon gång i gryningen, ut över mörka vatten med vita segel och lojal besättning – en resa bort från hamnens trygghet. Och tryggare kan ingen vara, än den som seglar med en vind, en bundsförvant, som lovat att man kommer fram och slutligen kan lägga an, i en hamn – som vad det tycks och verkar – är en hamn, långt tryggare och säkrare än någon annan hamn.
En resa är ett äventyr.
________________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar