Ett moln bland andra

Ett moln bland andra moln
vilar, buffar, finns
svävar
sjunker sakta ned mot himlen
upp mot jorden

ett moln bland andra moln
stiger, rör sig
drömmer, sover, skrattar till
snurrar några varv

ett moln bland andra moln
sover djupt
vaknar klockan tolv på natten mitt på dagen ________________________

Ett önskemoln, en tankepaus

________________________

Molnet i mitt hjärta

________________________

Med kaksmulor i mustascherna

________________________

Molntågets ankomst

Molntåget har landat, tagit mark, anlänt till en järnvägsstation i Norrbotten. Med i bagaget:
- teckningar
- tavlor
- färgburkar
- objekt
- artefakter
- konstskatter
- kattguld
- resväskor
och andra ovärderliga ting.
________________________

Fåglar i gryningen

Strecken skär genom luften, som svarta linjer av
kolkrita över den gråmulna gryningshimlen.



En ensam skarp fågelsiluett lösgör sig från de övriga
och glider målmedvetet iväg i riktning mot huset.



En ansats till flykt.



Och så: några snabba vingslag och fågeln förvandlas
till suddiga skuggkonturer i det att den hastigt stiger
upp mot hustaket, där den flaxande landar och utstöter
ett skri.
________________________

Molnen

En lördag i augusti. Massiven flyter förbi vårt hisnande himmelspanorama.
Jag målar moln med min fotoapparat.
Metamorfoser, molntäcken, meditativa former, seglande sagoskepp av vitt ljus och blågrå nyanser.
Jag har funnit mitt kall.

Molnen – i sanning metafysiska till sin natur.
Amorfa, efemära, divergenta. Obeständiga, transparenta.
Utan tyngd eller substans, men sublima. Bortom.

Låta ögat vila i den nästintill omärkliga rörelsen.
Låta det långsamt föränderliga fästa, sjunka in.
Där någonstans döljer sig essensen, det meningsfulla i att vänta: tidlös rymd (betraktarens belöning).

(Jag betraktar molnen, om och om igen.)
________________________

Fågel möter tankfullt moln

________________________