52

— Fyller du jämnt? frågade någon. Jag hörde ”jämt” och svarade nästan ”nej, bara en gång om året”, men jag hann hejda mig och sa: — Ja, faktiskt. Jag fyller 52 och det är ju ett jämnt tal. Delbart med två.
Hon förstod inte. Drev jag med henne? Nej, jag svarade matematiskt sanningsenligt. Men det är inte lätt, det är sannerligen lätt. Men uppriktig var jag.

Hur som helst- Delbart med två. När jag var hälften så gammal var jag 26. Då var livet sannerligen inte lätt. Jag minns det som igår, men håller det helst för mig själv. Firade då födelsedagen på en vegetarisk restaurang med mor och far i Stockholm. Det har bara hänt en gång, men då var omständigheterna extraordinära.

52 baklänges blir 25. 1999. Oh yeah.
________________________