Dröm 27/7-28/7
Judith var där. Hon stod iklädd en vit halvgenomskinlig fotsid brudklänning i mjukt frasigt tyg.
På huvudet bar hon en älvadrottningkrona i silver med emblem och symboler och infattade azurblå ädelstenar.
Hon var vacker som en månskensnatt.
Det var månskensnatt.
Månen hade descenderat och var nu blott halv. Vargarnas ylande hördes allt mer avlägset och ekade tonande bort i fjärran likt kvävda rop ur Universum, Varginnans svalg.
Så blev Månen Röd.
Sedan Blå.
Sedan Purpur.
För att brisera och splittras i ett moln av violetta fjärilar med vingar som slog genom natten.
Judith hade en vit duva i sin högra hand som hon nu sände iväg i riktning mot Horisonten där ett stort gyllene fartyg seglade.
En vind kom och svepte av henne hennes krona och klänning.
Naken kastade hon sig ut i havet och dök djupt ner i det svarta vattnet för att sedan skjutas upp till ytan igen förvandlad till en månskensvit delfin som rörde sig i spiral upp mot stjärnhimlen.
{…}
*
