Vi gömmer oss i drömmen; vi gör våra kroppar osynliga.
Vi sjunker ner mot bottnen, en bädd av grön mjuk mossa, glimrande belyst av skogsljus silat genom täta grenverk.
Bilden färgas sakta grumlig, suddas ut av mjölkvit rök.
Och ur dimman hörs nu nattens ljuva viskningar
som känns som mjuka smekningar mot sårig hud.
En läkande beröring, innesluten i ett ögonblick,
omfamnande all vår längtan, all vår smärta, alla minnen
– av allt som varit.
________________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar