(Fotstegen lätta nu)
Ytterst medveten om omvärlden i novemberregnet, vandrar längs spegelblanka, våta kullerstensgator och där: kulörta paraplyer!
___Ett par i femtioårsåldern går förbi med en regenbogenregenschirm – ett regnbågsparaply. Mannen och kvinnan lyser så som lyckliga människor mitt-i-livet gör, en glädje över livet, över att ha levt och att fortfarande ha många goda dagar och år framför sig.
___Jag tänker tankar; dessa inre bilder kretsar kring en byggnad vars delar – en efter en – byts ut och därmed ständigt förnyas, men ändå förblir intakt – en och densamma. Efter en viss tid, säg ett par år, är alltså samtliga byggstenar utbytta och byggnaden därmed helt ny, men den kommer ändå förefalla vara samma byggnad som den var från början.
___Kanske är den också det.
Dricker en Christmas Coffe i centrum, Stadtmitte, enligt gammal tradition, inte alls oangenämt men jag fylls av ett visst vemod.
Vad heter de svarta fåglarna?
Så tänkte jag då. Nu vet jag:
kaja
kråka
råka
stare
koltrast
– korp
(Dohle, Krähe, Saatkrähe, Star, Amsel, Kolkrabe)
Bremen i november, godsjärnvägen, väntan, lång väntan vid övergången. Bland alla de grå husen, kontorsbyggnaderna, lagerhallarna: en lysande gul banan.
___En banan i Bremen i november.
________________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar