Vidare så genom stadens gatnät och infrastruktur, den inre kompassen, jag följer hjärtats stig – det slår i underjorden.
Träd och grenar, rötter, sten och mull – hjärtat slår i underjorden!
Mitt tredje öga fångar och förevigar den gråa stadens stenfasader, tomma ögon stirrar blankt.
– Och överallt denna kullersten.
Vidare så längs rader av skyltfönster: prålande, glittrande julkommers.
– Och människorna, de levande – de står och går, de andas – med okänd drivkraft.
Jag besöker Paula, med de stora ögonen – en vacker, känslig konstnärssjäl. Stillleben med tre l, stavas det verkligen så? Oerhört vacker konst, värmer mitt frusna hjärta som alltjämt slår.
(Om du hade varit här nu skulle vi ha varit här båda två.)
Vidare så för mina fotsteg mig bort, inåt, mot centrum, mot kärnans mitt. Jag upprepar mig, faller in i nya vanor, skaffar mig rutiner:
– Einen Christmas Coffee, bitte schön!
Andrum. Djupt andetag. Tankepaus. Låta hjärtat vila.
*
Och vidare hemåt till sist.
En lysande stjärna mot nattens mörker,
att stråla hopp mot allt det andra
som tränger sig på
Ljuset. Musiken. Och vår närvaro.
(Fly me to the moon)
________________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar