En strålande dag. Jag cyklade till Mariatorget och parkerade cykeln. Sedan gick jag och gick och gick och gick. Ett slags planlöst flanerande helt utan mål, med tankarna som enda sällskap. Inte en enda gång blev jag trött i fötterna, men jag stannade ändå till ibland för att sätta mig ner och insupa stadsbilden, vattnet, himlen. Betrakta de förbipasserande. Fragment av samtal genom vinden, på alla möjliga språk och dialekter. Det är en skön känsla att hitta överallt, att veta hur hela den här staden hänger ihop, att röra sig hemtamt i alla miljöer, att ha gått de här gatorna, de här stigarna förut. Att minnas tillbaka – andra årstider, andra människor, andra omständigheter; sinnesstämningar, tillstånd, tankar.
På Stortorget i Gamla stan blir jag stående bland idel turister och lyssnar på en blåsorkester. I en gränd ser jag en mycket illa medfaren cykel. Jag tycker att den är ganska vacker, samtidigt som det gör lite ont i hjärtat att se den i detta skick. Som tur var finns det cykelreparatörer.
Nere vid Kornhamnstorg slår jag mig ner vid en uteservering med en kall öl. Jag förlorar tidskänslan, försvinner i tankar. Återvänder som efter en dröm, konstaterar att klockan är nio. Jag cyklar hem. Det är fortfarande ljust ute.
________________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar