Sniglar

Jag går i skogen. Jag söker något som ska fånga min uppmärksamhet. Jag ser en stubbe, en sten, en omkullvält tall. De talar till mig men jag fortsätter. Jag klättrar upp för några klippor och får syn på ett märkligt träd, mörkt och övervuxet med mossa. Det har två avsågade grenar och är inkilat mellan klipporna. Det ser ut som en skulptur.

Jag ställer mig framför trädet och betraktar det. Men jag känner mig ändå inte helt bekväm där jag står. Jag tänker att jag ska betrakta trädet från en annan vinkel. Jag tar några steg ner åt sidan och när jag sätter ner foten får jag plötsligt syn på en snigel i mossan.

Snigeln kryper fram över ett löv. Långsamt. Jag stirrar på snigeln och får så syn på något en bit till höger: en till snigel. Efter ett tag har jag fått syn på ännu en snigel. Alla tre rör sig åt olika håll, men lika långsamt. Jag håller dem under uppsikt. Regnet faller mjukt. Jag vänder mig om och får genast syn på en fjärde snigel, en pytteliten, på en trädstam, ungefär i ögonhöjd.

Jag tänker att sniglarna vill påminna mig om att förändring tar tid, men att den sker om man har riktning, målmedvetenhet och tålamod. Naturen talar, jag tolkar. Jag blir stående. Regnet fortsätter falla. På avstånd hör jag fågelskrik.


________________________