Fönster

Ett rum, en soffa, en trött människa. Ett fönster.
Min kropp vilar tungt i soffan. Jag låter blicken vandra ut genom fönstret. Utanför vilar snön tungt på trädens grenar. Jag har flytt undan larmet, sökt mig en plats i avskildhet. Här är det stilla.
Det som avtecknar sig genom fönsterrutan dämpar oron och stressen. Vinterlandskap, stilla min själ! Allting är ovisst och blankt som ett oskrivet blad.
Trycket mot bröstet lättar. Fönster mot yttervärlden. Jag andas lugnt. I rummet vilar jag, utanför hörs ett dämpat sorl.

Min kropp har fortfarande tyngd, men känns inte längre lika tung.