I en stuga

På en ö, alldeles vid vattnet, ligger en liten stuga som jag tycker om att vistas i. Här råder friden, här får tanken ro. Här flyter tillvaron stilla fram, tid genomströmmar en. Här kan man läsa i gamla böcker om skärgårdens historia, här andas man en annan sorts luft. Här söker jag skönheten i enkla ting; kvällsljuset som suggestivt lyser in och faller på en taklampa, torkade blommor i en vas, sprickor i fönsterglaset, spindelväv, flagnad målarfärg. Jag lyssnar på radio, helst P2, och mörkret sänker sig över ön. Ett tiotal meter ner mot vattnet ligger en bastu och en liten strand. Jag badar bastu och svalkar mig i det kyliga vattnet. I stugan spelas det opera - Nibelungenringen. Nybadad och fortfarande blöt i håret sätter jag på en kanna tevatten. Jag försjunker i en teckning med tusentals streck. Det råder harmoni. En Finlandsfärja glider förbi ute i mörkret med fullt av människor och tända ljus. Stjärnorna lyser på himlen. Jag tänder två fotogenlampor och skruvar ned dem till en behagligt stämningsfull belysning. Jag myser i min lilla stuga. Här finns tillfredsställelse i varje ögonblick. Här finns sekunder som varar i evigheter, som aldrig behöver ta slut. Jag faller i omfamnande ljusmörker, djupblå drömmar för mig bort. I natten hör jag fjärilars vingslag.

Jag lämnar ön i gryningen, jag seglar bort i min båt.
Mot horisonten.