En annan människa

I varje möte med en annan människa framträder olikheterna. Olikheterna mellan denna människa och andra människor, olikheterna mellan denna människa och dig själv. Det kan vara ett annat sätt att röra sig på, ett annat sätt att tala, ett annat sätt att tänka, ett annat sätt att vara. Det finns något unikt över varje människa, något som skiljer henne från andra. Det är inte alltid påtagligt vad som gör henne till den hon är. Det subtila saknar inte sällan ord, men det är omisskännligen så att varje människa har en egen röst, ett eget signum.

Ofta betonar vi dock likheterna. I mötet med en annan människa strävar vi nästan alltid efter att anpassa oss. Det är en ömsesidig strävan. Vi gör oss lika varandra, försöker finna något gemensamt - beröringspunkter. Ibland fungerar det inte alls. Men när samspelet mellan människa och människa är lyckat då uppstår ett verkligt möte.

I ett verkligt möte med en annan människa finns kontakt, tillit och närvaro - kommunikation i ordets sanna betydelse - och en djup ömsesidig förståelse. De i denna mening verkliga mötena är dessvärre sällsynta, för det mesta får vi nöja oss med dem i jämförelse mer ordinära. Men även i ett möte av mer alldagligt snitt ryms så oerhört mycket av förunderliga ting, värda att lägga märke till. Man behöver bara hålla ögonen öppna och göra sig mottaglig.

Att möta en annan människa är på sätt och vis att möta sig själv. Jag finns i dig och du finns i mig. Våra kroppar är skal som hyser våra själar och befäster våra identiteter. Men bortom våra kroppars begränsning sträcker sig andens vidsträckthet ut, i ett gränslöst hav där allting förenas och sammanblandas. Och där någonstans möts vi, du och jag, fastän vi knappt är medvetna om det; i varje blick, i varje andetag; i varje enskilt möte med en annan människa.