Ab jetzt wird es keine Wunder mehr geben

Och ändå:
i natten fjärilens vingar slår:
milagro – milagro – milagro ...
________________________

Das Telefon klingelt

Jag svarar med din röst, med ditt namn.
Men det är inte du i andra änden.
________________________

Dienstag Morgen

Med den ena foten trevar jag i tomma intet, med den andra sjunker jag genom lager av kompakt materia. Jag famlar, ändå svävar jag.
________________________

.

________________________

Das Bild

Du och jag i trädet. Tryggheten vilar i dina armar, liksom jag som klamrar mig fast.

Jag ser hur du tar hand om mig.
________________________

Eine Kiste voller Erinnerungen

Om alla mina minnen
var som små filmer
kunde de för alltid
projiceras
i mitt inre
biomörker
– min privata biograf
________________________

In deinem Gesicht stille

Du är så fridfull
när du sover
________________________

Abends unterwegs

På bussen hem genom mörkret svischar förstadsfönster förbi med julbelysning och intetsägande interiörer, och det är då tröttheten infinner sig. I höjd med Muedener Straße somnar jag och vaknar – med ett ryck – först två hållplatser försent.
________________________

Atmen

Din andhämtning är tung men lugn
Ditt ansikte i vila
som om sov du djupt
som om drömde du
långt där borta
djupt där nere
________________________

Wo bist Du?

Jag är inte närvarande är inte här är någon annanstans än någon annanstans är inte här
________________________

Durch das Fenster

Genom fönstret mina ögon blickar utsikten och liten cyklist där nedanför med höstligt brandgul jacka dov nyans slingrar mellan Brueghelträd och vita hus kantade av frostigt grönt decembergräs.
________________________

Zwischen Klinikum Bremen-Mitteund Klinikum Bremen-Ost

Mina tankar knyter sig till en liten boll som ljudlöst rullar ner och utan att studsa landar där på golvet, där den kurar.
________________________

Montag Morgen

Varje morgon vaknar jag ur askan i elden. Ur en dröm in i en annan dröm. Ur verklighet (drömd) in i dröm (verklig). Och varje morgon tänker jag: det är inte sant. Vad är sant.

Genom fönstret, alldeles nyss, såg jag eller inte såg jag något som rörde sig, nere på gatan i gatlampans sken.
________________________

Abschied

Jag bokar en resa söderut, reflekterar kring livets oförutsägbarhet, förtränger den annalkande katastrofen och beslutar mig för att börja dricka mitt kaffe med mjölk och socker igen.
________________________

Andra sidan horisonten

Härifrån till dit och därifrån till hit:
en regnbåge, ett molntåg, horisonten
ståltrådsfåglar, papperssparvar,
ett tankfullt litet moln,
silvermåsar, sidenslipsar, solskensregn
och tiotusen gula rosor ...
________________________

Ett citat

Inne i människan lever den verkliga människan.
I ensamheten kan den verkliga människan
träda fram och bekanta sig med sig själv.

– Eyvind Johnson

Tack till Halvar.
________________________

Äntligen torsdag!

Idag är dagen som jag väntat på länge. Med strålande solskenslängtan i blick och ett fång färgglada blommor ska jag invänta din bedårande ankomst.
________________________

Min bokhylla

Alla dessa läsupplevelser – de redan upplevda, och de som återstår ...
________________________

En yta, bit för bit

Projektet som underkastar sig tidens långsamt elastiska utsträckning i rummet.
________________________

Som melankoli

Som melankoli, en tunn gardin mot regnvått fönster.
Som nakna grenar mot ljusgrå himmel,
en strävan, och som snön på marken.
Som en insikt om att något måste företas.
Som ett skuggspel, blå tapeter, sovrum.
Som en undanflykt, ett stilla duggregn.
Som en promenad om hösten.
________________________