Förlängning

Om man i varje givet ögonblick hade möjligheten att dröja längre, skulle jag göra det. En liten stund till. Inte i varje givet ögonblick, men i de små små stunder av förundran som uppstår då och då. Små stora ögonblick.

Ordförståelse

Det är inte själva orden som är av betydelse,
utan innebörden av det man vill säga.
Ändå stirrar man sig blind på bokstäver,
hakar upp sig på ljud.

Min önskan:
att få förståelse,
inte att få rätt i sak.
________________________

I väntan på det oväntade

Jag ser på framtiden. Utan att blinka. Jag förutspår en rak linje, men förväntar mig samtidigt en mängd avvikningar.

Det oväntade.

Jag räknar sekunderna. Tillvarons pauser ger oanade möjligheter. När kommer det? När sker det?

Ordet är dött

Ordet är dött - leve bilden.
Ordet är dött, det har flugit sin kos.
Ordet är dött, återstår endast spridda bokstäver, pusselbitar, att hanteras varsamt.
Ordet är dött - och tills det återuppstår: läs med andakt.
________________________

Självbespegling

________________________

Fiket i kvarteret där jag bor (två minuter i sex)

No Paper Jam

Vy från tågfönster

Ljusgul längtan

Molnet

Isflak

.

Kastanjeträdet vid Årsta torg

Work in progress

En alldeles vardaglig händelse

I går var sista giltighetsdag för mitt SL-kort. Jag ville inte köpa något nytt. Det kan fortfarande vara ganska kallt ute ibland, men det mesta av snön har i alla fall smält bort, så jag tog fram cykeln ur cykelrummet. Pumpade upp däcken och cyklade en sväng.
I morse regnade det och var kallt. Jag bet ihop och cyklade de nio kilometrarna till skolan. Det är så mycket man hinner glömma bort under vintern. Som alla vettvilliga medtrafikanter t.ex. Det gäller att se upp. Men det är bra för tankarna att cykla, man känner sig friare och man får motion.

Jag har tagit fram min cykel.
Det känns som en början på något nytt.
________________________

Där gryningens okända kraft porlar fram i evig tid och ande

Amen.

Stiltje

Min fascination för det skenbart händelselösa är stark. I långa kedjor av sammanlänkade ögonblick av orörlig väntan och absolut stillhet vilar en potential, ett löfte om förnyelse - transcendens. Långsamheten vinner i längden, det handlar inte om att uthärda stiltjen, utan att bli ett med den, förvandlas och bli varse riktningen. Det är då det händer.

Att stilla betrakta ljusfenomen vid ett köksbord en söndag i mars

Så här hoppfullt har det som är och det som komma skall inte tett sig på mycket länge. Det är en känsla av lugn och tillförsikt. Tillit. Överblick. Trygghet. Jag överlämnar mig åt förändringen, inte passivt men som medskapande.

Att färdas

Att färdas mellan punkt och punkt längs en ändlös rad av punkter.

(vilopaus)

Jag varvar ner och släpper tankarna. Unnar mig att vila. Tids nog ska en hel del uträttas, men idag tillåter jag mig att vara stilla.