Tänker på Wolf Biermann. Kanske mer aktuell än någonsin? Ermutigung. Till uppmuntran. Det rustas och mobiliseras. Rädslan sprider ut sig som ett virus.
Den 22 januari ryktas det, en lördag sägs det, kommer tusentals människor att samlas. På Norrmalmstorg i Stockholm ska det ske klockan två. 14.00. Kanske även i Göteborg och annorstädes?
Jag minns hösten Nittonhundraåttionio, för tusen år sedan nedsjunket i minnets havstunga labyrint, som en dröm i en bubbla av glas i ett öga som förrann. Människor samlades på torg i städer som Karl Marx-Stadt, Leipzig, Dresden, Halle, Rostock och Frankfurt an der Oder. Döbelingen.
Människor samlades och stod stilla, sida vid sida i tystnad. Världen höll andan. Stalins hjärta av stål slutade slå djupt nere i Underjorden. Och någonstans i Heiligenstadt slog en kyrkklocka sjutton slag.
Det var då det. Nu är nu nu. Och människor ämnar samlas i förmodad tystnad. Tysthet. En manifestation. En demonstration. En tyst demonstration. En tysk demonstration. I Sverige i Herrens år, tvåtusen och tjugotvå efter Kristi födelse… Vad är klockan slagen? Und wie viel?
Det handlar om pass och om möjligheten att få njuta friheten att resa över gränser, om att få leva och tänka fritt. Då som nu? Då var då. Och nu är nu.
Må var och en göra sin egen tolkning och fatta beslut därefter.
Wolf Biermann, född 15 november 1936, ännu vid liv i denna dag och 85 år gammal bosatt i Hamburg, spelade och sjöng för ganska, men inte allt för länge, sedan:
”Du, laß dich nicht verhärten
in dieser harten Zeit.Die allzu hart sind, brechen,
die allzu spitz sind, stechen
und brechen ab sogleich.”
~*~
i denna hårda tid.
Dom alltför hårda brister,
dom alltför styva mister
sin vassa udd därvid.
Nej, låt dig ej förbittras
i denna bittra tid,
för grämelsen den bygger
ett galler runt omkring dig,
och makten klarar sig.
Nej, låt dig ej förskräckas
i denna skräckens tid.
Dom hoppas ju på detta,
att innan kampen börjat,
vi gett oss utan strid.
Nej, låt dig ej förbrukas,
men bruka väl din tid.
Nej, låt dig aldrig kuvas,
du stöder oss, vi stöder dig,
vi ger varandra liv.
Vi låter oss ej tystas
i denna tysta tid,
en dag ska marken grönska,
då står vi alla starka,
då är den här vår tid."
”Uppmuntran” av Wolf Biermann, tysk kampsångare som ackompanjerade sina visor med gitarr
Svensk tolkning: Per Olov Enquist och Caj Lundgren
ERMUTIGUNG
Du, laß dich nicht verhärten
in dieser harten Zeit.
Die allzu hart sind, brechen,
die allzu spitz sind, stechen
und brechen ab sogleich.
Du, laß dich nicht verbittern
in dieser bittren Zeit.
Die Herrschenden erzittern
- sitzt du erst hinter Gittern -
doch nicht vor deinem Leid.
Du, laß dich nicht erschrecken
in dieser Schreckenszeit.
Das wolln sie doch bezwecken
daß wir die Waffen strecken
schon vor dem großen Streit.
Du, laß dich nicht verbrauchen,
gebrauche deine Zeit.
Du kannst nicht untertauchen,
du brauchst uns und wir brauchen
grad deine Heiterkeit.
Wir wolln es nicht verschweigen
in dieser Schweigezeit.
Das Grün bricht aus den Zweigen,
wir wolln das allen zeigen,
dann wissen sie Bescheid.
🕯✝️☮️💟☯️☪️🔯🕊
________________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar