En svunnen sommardikt (2013)

Skalldjuren

I.

Jordiga händer, famlar efter dig.
På avstånd hörs fåglar kretsa i luften. Du ser ingenting. Hoptrasslade härvor av tunna trådar.
Jag saknar röst, mina tankar svävar.

Skalldjuren släpar sig fram.
Skogens stumma närvaro. Täta moln av förtvivlan. Färgerna bleknar, allting blir osynligt.
Solnedgångar, kaskader av ljussken störtar likt brinnande fyrtorn mot horisonten.

Du kommer inte längre.
Rymden tätnar; tankarna komprimeras. Ingenting närvarande, tomheten ekar i din skalle. Att imitera röster, att förneka sig själv.
Flykt genom tomheten, släpande kroppar.

Vita prickar i en mosaik av kompakt mörker.
Du vrider dig i plågor. Brandgul rök sveper in landskapet. När jag säger ”tomhet” öppnar sig något.
Musik, stråk av vemod skär genom dig.

Timmarna läggs till varandra, samlas på hög.
Röda ljuspunkter, obehagligt nära. Sand som rinner genom svedda fingrar. Dunkla, diffusa gestalter i dansande rörelser.
De ofantliga vidderna breder ut sig; du sträcker ut handen, låter dig omfamnas.

Något som strålar.
Tunna skikt att smeka i natten. Tiden vrider sig runt alltings axel. Jag ägnar mina dagar åt att uppfinna röster som inte finns.
Naglarna rispar mot stenens yta; du tränger dig närmare.

Minnen som hopar sig; rymden tätnar.
Löven som virvlar, visslande ljud. Hör skallen ljuda, hör skalldjuren. Hägringar, ouppnåeliga mål att sträva efter.
Skalldjuren vrider sig i plågor.

Skalldjuren dansar i paradiset.
En avgrund som öppnar sig. Skalven i marken, förebådelsen. Trädets grenar, mönster av livsöden.
En förtärande eld.

Språket bryts upp, bryts sönder, faller isär.
Blödande, skrikande skalldjur. Stenar, utspridda på marken. Verkligheten vidgas.
Ekon av röster på avstånd.

Gul hud, svampiga klumpar; händer som sträcks ut.
Hör skallen ljuda, eka mot bergväggarna. Molnformationer på buktande himmel, sprucket glas. Luften vibrerar av röster.
Skalldjuren bävar.

Skymningen faller, skuggorna väser.
Vrålande skalldjur som faller.
Skalldjuren brinner i underjorden.
Sprickan som vidgar sig; en öppning i berget.



II.

Trädets grenar, mönster av livsöden.
Minnen som hopar sig; rymden tätnar. Jag ägnar mina dagar åt att uppfinna röster som inte finns. En förtärande eld.
Blödande, skrikande skalldjur.

Du vrider dig i plågor.
Verkligheten vidgas. Solnedgångar, kaskader av ljussken störtar likt brinnande fyrtorn mot horisonten. Tiden vrider sig runt alltings axel.
Hör skallen ljuda, eka mot bergväggarna.

Sprickan som vidgar sig; en öppning i berget.
Att imitera röster, att förneka sig själv. En avgrund som öppnar sig. Molnformationer på buktande himmel, sprucket glas.
Luften vibrerar av röster.

Skalven i marken, förebådelsen.
Timmarna läggs till varandra, samlas på hög. Rymden tätnar; tankarna komprimeras. Språket bryts upp, bryts sönder, faller isär.
Dunkla, diffusa gestalter i dansande rörelser.

Skalldjuren släpar sig fram.
Skogens stumma närvaro. Du kommer inte längre. Färgerna bleknar, allting blir osynligt.
De ofantliga vidderna breder ut sig; du sträcker ut handen, låter dig omfamnas.

Hägringar, ouppnåeliga mål att sträva efter.
Stenar, utspridda på marken. Vrålande skalldjur som faller. Jordiga händer, famlar efter dig.
Flykt genom tomheten, släpande kroppar.

Gul hud, svampiga klumpar; händer som sträcks ut.
Brandgul rök sveper in landskapet. Skymningen faller, skuggorna väser. Något som strålar.
Täta moln av förtvivlan.

Ekon av röster på avstånd.
Röda ljuspunkter, obehagligt nära. Skalldjuren vrider sig i plågor. Du ser ingenting.
Skalldjuren bävar.

Skalldjuren brinner i underjorden.
Tunna skikt att smeka i natten. Naglarna rispar mot stenens yta; du tränger dig närmare. Sand som rinner genom svedda fingrar. 
När jag säger ”tomhet” öppnar sig något.

Skalldjuren dansar i paradiset.
Hoptrasslade härvor av tunna trådar. Vita prickar i en mosaik av kompakt mörker. Jag saknar röst, mina tankar svävar.
Löven som virvlar, visslande ljud.

Musik, stråk av vemod skär genom dig.
På avstånd hörs fåglar kretsa i luften.
Ingenting närvarande, tomheten ekar i din skalle.
Hör skallen ljuda, hör skalldjuren.


*


Det är en annan tid nu, ett annat ljus, en ny sommar. 


________________________