Vännerna, del 1

Mina vänner.
___Jag börjar i Stockholm, där bodde jag i elva år; många människor lärde jag känna där. Detta är inte på något sätt tänkt att vara ett uttömmande blogginlägg. Det är inte heller menat som ett värderande av vänskap på något sätt, men jag vill skriva några rader om några människor som betytt mycket för mig; deras ord och handlingar har varit mycket värdefulla för mig i vissa skeenden under min personliga utvecklingsresa genom livet.
___I det här inlägget tänkte jag berätta om några människor som jag lärde känna mellan 2006 och 2008, som jag har fortsatt att ha kontakt med. En del vänner tappar man av olika anledningar kontakten med, men den vänskap som varit har ju ändå betytt en del; ibland är det ju möjligt att ta upp en gammal vänskap efter att lång tid förflutit.
___Jag börjar med David, min vän på linan. Vi hörs oftast per telefon, annars syftar linan både på livlinan och lindansen; vi har lärt varandra mycket om livet och om hur man gör för att behålla jämvikten i kritiska lägen; om det svåra och underbara i att vara både en trädgårdsmästare och en balanskonstnär...
___Jag minns särskilt Davids projekt att inkognito uppträda som turist i sin egen hemstad i en vecka, jag har för mig att han låtsades vara från Storbritannien, men med tysk accent. ;-) (Eller hur det var?)
___Det bästa med vissa vänner som man inte känt i så många år är att man vet att det finns så mycket kvar att upptäcka. Det ser jag fram emot.

David dyker upp i folkvimlet i Gamla Stan, hösten 2011

Veronica är kvinnan jag lärde känna när hon läste till präst, bara en sådan grej. Vi har emellertid hittills haft för vana att avhålla oss från att diskutera trosfrågor, ibland finns det viktigare saker i livet än teologi, fan tro't men det är sant, t.ex. att dricka ett glas rödvin ihop. ;-) Jag minns särskilt ett biobesök på Kvartersbion i Hornstull och en efterföljande kaffe på SevenEleven, med ett långt samtal om relationer. Jag älskar att diskutera relationer och är så pass privilegierad att jag har haft möjligheten att göra detta både med kvinnor och män. Men Veronica is one of a kind. Att Veronica är en god lyssnare behöver väl inte nämnas.
___Ett mycket fint minne jag har är från när jag inviterades till hennes prästvigning. Det var en vacker sommardag och jag och mina två vänner, Maria och Sanna, hade otroligt svårt att hitta ingången, men in i kyrkan kom vi; vilset orienterade vi oss efter de mässande rösterna som studsade runt i rummet. Efterfesten var ute på Värmdö i Veronicas nya stift, där hon skulle börja jobba redan nästa dag. Ett underbart minne.

Veronica lyssnar.
(Bilderna är från Indian Garden, Hornstull, med sparsmakad belysning, därav suddigheten.)

Sanna är en frisk fläkt som muntrat upp mig otaliga gånger; nästan alltid lockar hon till skratt. Hon har en bubblande livsglädje och ett rättframt sätt, en orädd person är intrycket. Hon har också en fantastiskt sambo, en "årstabroder", Johan.
___Jag har för mig att jag och Sanna och Ulrika en gång bestämde oss för att ge oss ut på en tält- och cykeltur tillsammans. Under förutsättning att alla var kärnfriska och symtomfria från både förkylningsvirus och infektioner i kroppen – det kan ju vara både ruggigt kallt och fuktigt ute i skogen, och det är lätt att få hosta...

Sanna begrundar.

Maria minns jag som optikerassistenten som sadlade om, och som älskar att dansa tango. Jag har för mig att hon har lovat mig en dans någon gång. Det ser jag fram emot, liksom den där turen på skärgårdsbåten vi pratade så mycket om.
___När jag skriver detta är det som om jag börjar sakna Stockholm igen, det är trots allt svårt att få till en träff med alla man vill träffa när man så sällan gör ett besök i huvudstaden. Jag saknar verkligen Marias skratt, det är enastående och får alla som hör det att skratta med.

Maria strålar.

Ulrika är kvinnan som döpte sin dotter till Matilda, det var helt säkert bara en slump, men jag känner mig ändå ärad på något sätt. Matilda är en fin liten krabat, sin mammas ögonsten, som bor ihop med sina mysiga föräldrar i Sundbyberg, vilka, om jag inte blev alldeles vilseledd den gången det quizades om saken, friade till varandra i en park i Prag – och blev attackerade av vilda gäss (!).
___Ulrika är också en person som kan konsten att lyssna, många telefonsamtal har det blivit och en ständigt pågående, utvecklande dialog kring livets villkor – och konsten att balansera, att stå stadigt, att bry sig om varandra och ta hand om sig själv.

Ulrika

Jag vill i sammanhanget också nämna Tommy, Sharon och Jenny som betydde mycket för mig de åren som vi i gruppen träffades. Tommy är en väldigt sympatisk och stabil kille, en person som både kan konsten att ge och ta emot stöd med realistiska synvinklar på det mesta, dessutom är han både konst- och bilintresserad, företrädesvis Picasso och SAAB, om jag minns rätt. ;-) Sharon är en både språk- och konstnärligt begåvad kvinna, som alltid har kloka synpunkter och en imponerande ödmjuk inställning till livet som gjort intryck på mig. Jenny har också genom sitt kloka och livserfarna perspektiv gett mig många nya insikter i våra samtal.
___Tack till er alla.

________________________