torsdag, mars 12, 2009

Χρυσoφoνή (chrysofonisk kvällshimmel)



Jag drömde om en utomjordisk orkester som sänkte sig ner från skyarna och förvandlade den omgivande bebyggelsen till en gyllene science fiction-förstad. Chrysofonen – Ursprungets mekaniska urverk och språkmaskin – öppnade sitt svalg och lät frammana en tung, vibrerande, absolut och odelbar ton – alltets baston – ur djupet av den metalliska änglakroppens innandöme. Med denna ihållande inledningston var grunden lagd för det utomjordiska orkesterverket, snart stämde triadernas existentiella ekvilibriakörer in, som kort därpå följdes av andra likaledes fantasieggande instrument och stämmor. Med säregna sånger, klanger och ljudspektran byggde den intergalaktiska orkestern upp en porlande, surrande och böljande helhet – ett andens hav av toner. Musiken förgrenade sig, omslöt, sträckte ut, växte, vävdes samman och förenades i oändliga evighetsstrukturer. Kosmiska toner flödade fram, harmoninebulosor sänkte sig över hustaken och föll som ett mjukt ljuvligt regn ner på marken. Allt var hänförelse, stillhet och befrielse.
___Den själsliga kampen var över.
___Människan var inte längre ensam.
________________________

Inga kommentarer: