En lördag i augusti. Massiven flyter förbi vårt hisnande himmelspanorama.
Jag målar moln med min fotoapparat.
Metamorfoser, molntäcken, meditativa former, seglande sagoskepp av vitt ljus och blågrå nyanser.
Jag har funnit mitt kall.
Molnen – i sanning metafysiska till sin natur.
Amorfa, efemära, divergenta. Obeständiga, transparenta.
Utan tyngd eller substans, men sublima. Bortom.
Låta ögat vila i den nästintill omärkliga rörelsen.
Låta det långsamt föränderliga fästa, sjunka in.
Där någonstans döljer sig essensen, det meningsfulla i att vänta: tidlös rymd (betraktarens belöning).
(Jag betraktar molnen, om och om igen.)
________________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar