Det är vår. Hög tid att släpa ut cykeln ur källaren. Punktering på bakdäcket och fälgbandet av. Ja, ja, reparerat cyklar har man ju gjort förr. En halvtimmes slit, sedan är det klart. Jag passar på att smörja kedjan också. Nu kan jag åter glida fram längs Stockholms gator. Jag tar en provtur i kvällsmörkret. Frihetskänslan, den känner jag igen. Hur långt är det till Häcklefjäll?
________________________
2 kommentarer:
ja.vår.cykel.
hade glömt av dina teckningar, o blev sprittande [vår]glad av att se dem igen.
fan så inspirerande.
Hej Mattias!
Tack för dina ord, nu blir även jag glad.
Jag hörde förresten ett program på P1 igår om Lapporten och hur den påverkat konstnärer i alla tider. Jag som aldrig målar landskap blev faktiskt inspirerad och en vacker dag tar jag min cykel med tält, staffli, penslar och färg på pakethållaren och beger mig norrut.
Skicka en kommentar