Det är höst. Jag vädrar ny luft. Semestern är över. Nya sammanhang, nya människor, nya projekt. Jag ska ge mig på vågstycket att försöka skriva en bok. För säkerhets skull har jag några sidoprojekt att falla tillbaka på om det skulle börja kärva. Till exempel mitt nya Work in progress.
Mitt största och främst prioriterade projekt just nu är att få tag i ett jobb. Vilket som helst känns det som. Bara det är schysst betalt. Jag bor i Årsta i Stockholm och kan tänka mig att jobba med i stort sett vad som helst. Tveka inte att kontakta mig.
En annan glad nyhet är att min cykel fungerar igen. Den kollapsade inte ens tillnärmelsevis halvvägs till Nynäshamn (där Gotlandsbåtarna avgår ifrån), när jag i början av augusti hade ambitionen att cykla runt på Gotland. Nu är jag ju inte den som ger tappt i första andetaget utan ombokade helt enkelt biljetten och åkte dagen därpå. Med min tågluffarryggsäck med en massa sköna böcker i. Sedan hyrde jag en cykel i Visby och trampade till vandrarhemmet i Stenkumla (13 km söderut). Det var alls inte en dum semester nu när jag tänker på det. Jag satt bland annat vid en strand och tecknade fåglar på klippor. Gjorde en närstudie av en sten, som för övrigt var det som inspirerade mig till att påbörja det ovan nämnda Work in progress. Förhoppningsvis är verket färdigt till min utställning på Galleri Burgården i Gävle i december.
Sammanfattningsvis är det för tillfället en mycket behaglig tillvaro.
Jag avslutar med några rader av Gunnar Ekelöf:
Om hösten
eller om våren –
Vad gör det?
Havet andas lika tungt
Havet är lika blankt efteråt
Katastroferna glöms lika fort
efteråt och hädanefter.
________________________
