Min fascination för det skenbart händelselösa är stark. I långa kedjor av sammanlänkade ögonblick av orörlig väntan och absolut stillhet vilar en potential, ett löfte om förnyelse - transcendens. Långsamheten vinner i längden, det handlar inte om att uthärda stiltjen, utan att bli ett med den, förvandlas och bli varse riktningen. Det är då det händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar