Deutschland weiß wie Schnee

Florens-München-Hamburg-København-Göteborg

Tåget färdas genom tunneln.

Snö.
Landskap i vintervila.
Kontraster. Veckad molnhimmel.
Ljus, skugga; mjukt draperi.

Roströda tak, vita små gårdshus.
Fält.
Nakna träd. Sträcker sig upp
likt raderna av vindkraftverk.

Fåror i snön på marken,
pudrade åkrar.
Den bävande stillheten.
Klarheten. Väntan. Morgondagen.
Det oskrivna landskapet.
Det böljande. Kurvorna.

Telefonledningarnas parallella streck.
Stolparnas skarpa rutmönster,
dess utsträckta armar.

Vinterlandskapet.

Solens corona. Den gnistrande snön.
Skogen. De nakna stammarna.
Det svarta, det vita.
— Landskapet som en kolteckning.

Vi färdas i 138 kilometer i timmen,
norrut genom ett nyvaket
sömnigt vinterlandskap;
genom ett snövitt Tyskland.

Perspektivisk anblick, snett från ovan.
De nakna svarta trädens ådernät mot kritvita fält.

Kuliss av ljusa tallar mot sagoskogens dunkla djup.

Stubbmönstrade åkrar, gärden, gårdar.
Broar. Svarta blodkärl, finstrimmiga ådror.

Rök som fastfrusen i flykten,
som en stillbild hängande i luften.

Det tyska vinterlandskapets djup.
Skärpan, perspektivet.
Långt borta klämtar klockor.

En frusen skogsbäck. Släta plan och svarta streck.
Inte en fågel så långt ögat når.

En rörelse, en riktning.
En resa i tiden. Ett ögonblick i taget.
________________________

Blå

________________________

En yta

________________________

Molnet i mitt hjärta

________________________

Lugnet

Uppfylld av något: ett lätt lätt lager av luft. En svävande känsla; en klarhet, ett lugn. Stormen har bedarrat, ovädret har gått över.

En len, helande smekning drar sakta sina mjuka fingrar över det såriga landskapet.
Och det gör gott.
________________________

Fågeln

________________________

Det gör ont, det känns bra

I varje regression finns en kortsiktig tillfredsställelse som man aldrig ska underskatta; i varje regression finns en kortsiktig tillfredsställelse som man aldrig ska överskatta.
________________________

Då som nu

Samtiden gör man klokt i att hålla på avstånd.
________________________

Ur textmaskinen:

NAHTRIECCUNDE

erachte dich nun

hiernach und etc.

nicht rauchende

UR-ACHEN DICHTEN

ACHTEN DURCH EIN

RACHE UNDICHTEN

RACHE DICH UNTEN

RAUCHE NICHT DEN

ACH, ERDICHTE NUN

ACH ICH UND ERNTE

DURCH EINE NACHT

NACHT EUCH IN DER

RANDE EUCH NICHT

ATHEN DURCH NICE

NACHRICHT DUENE

EUCH ANRICHTEND

RICHTEND AN EUCH
________________________

Återhämtning

Det sägs att det största traumat en människa kan drabbas av är att födas. I den bemärkelsen är Livet att liknas vid en enda lång återhämtningsprocess.
________________________

I eget sällskap

Det är kul att roa sig själv.
________________________

Avstånd

Entusiasten är närmare Gud.
________________________

Kasta masken

Ordet person är ett väldigt opersonligt ord.
________________________

Strålen

När det som måste sägas slutligen formulerats, så att det har förankring i en djup medvetenhet, en sann övertygelse, är det befriande att se att det varken behöver finnas förtäckt eller öppen kritik i det som uttalats.
Men en glimt av något; en ljusstråle, genomborrande.
________________________

En bägare fylld

Bucklade glas i stumma lokaler
vackra vokaler i vårsol
ljus; ljus i dig
djupets röst söker inåt

Strimmor och sprickor i glaset
________________________

Ögat

Sprickor i metallen,
det är ljuset som repar ytan,
eftersom skalet inte kan härbärgera det falska

Din hand når inte genom glaset,
den når inte stoftet som finns inbäddat i glaset,
den seende punkten som du hela tiden
förnekat

Du vänder blicken,
väjer, värjer dig
________________________

Djupet i dig

Erkänn djupet i dig.

När du väl kan se ditt djup, ska du också se avgrunden —
att du inte faller
men svävar

Djupet i dig är oändligt
Du bottnar i denna avgrund
(i dig själv)
________________________

Sprickor

Det är bristen på humor som får den allvarsamma masken att krackelera.
________________________

Vinterbild

Småstadsidyll.

Pittoreska hus, till hälften förfallna. Lantlig charm.
Med istappar som enorma stalaktiter; hängande spjut av frusna kristaller.

Himlen, ljust grå nästan vit, gränsen mellan snötäckta tak och fond suddas ut. Svävande skorstenar och tv-antenner som ofullbordade teckningar. Gapande huskroppar sträcker sig uppåt med vinklar och linjer, som i ett försök att omfamna himlen.

En längtan efter frihet i en liten stadsidyll.
________________________

.

Tillit till ursprunget: källförtroende.
________________________