Ytan fortsätter

Till 33,333 % färdig (eller mer). Fortsättning följer ...

Läs mer här.
________________________

The invisible (visible) man

Now you can't ...
or can you ...?
________________________

The visible (invisible) man

Now you can spot him ...
________________________

Another green world

Brian Eno is playing in my living room.
________________________

Röjer vinden

Jag röjer vinden, rensar, sorterar, slänger, bär, staplar, svettas
– andas in damm.

Jag vilar mig, dricker lemonad, torkar svetten från pannan
– andas ut
________________________

En tanke i förbifarten

När man väl kommer sig för att sig för något, går det oftast undan.
________________________

Stadsvandring

En strålande dag. Jag cyklade till Mariatorget och parkerade cykeln. Sedan gick jag och gick och gick och gick. Ett slags planlöst flanerande helt utan mål, med tankarna som enda sällskap. Inte en enda gång blev jag trött i fötterna, men jag stannade ändå till ibland för att sätta mig ner och insupa stadsbilden, vattnet, himlen. Betrakta de förbipasserande. Fragment av samtal genom vinden, på alla möjliga språk och dialekter. Det är en skön känsla att hitta överallt, att veta hur hela den här staden hänger ihop, att röra sig hemtamt i alla miljöer, att ha gått de här gatorna, de här stigarna förut. Att minnas tillbaka – andra årstider, andra människor, andra omständigheter; sinnesstämningar, tillstånd, tankar.

På Stortorget i Gamla stan blir jag stående bland idel turister och lyssnar på en blåsorkester. I en gränd ser jag en mycket illa medfaren cykel. Jag tycker att den är ganska vacker, samtidigt som det gör lite ont i hjärtat att se den i detta skick. Som tur var finns det cykelreparatörer.

Nere vid Kornhamnstorg slår jag mig ner vid en uteservering med en kall öl. Jag förlorar tidskänslan, försvinner i tankar. Återvänder som efter en dröm, konstaterar att klockan är nio. Jag cyklar hem. Det är fortfarande ljust ute.


________________________

A rocket house departure

Till Anna
________________________

En ny hamn i sikte

Tidigare än vi kunnat ana har vi redan siktat land – en hamn, ett hem, knappt fyra sjömil bort. Skutan lastas ännu, än har vi inte gett oss av. Men hamnen väntar, trygg och säker – och äventyret väntar likaså.
________________________

Ett vardagsrum

... någon gång, någonstans i Sverige
________________________

Måne över staden

Fullmåne fotograferad från Liljeholmsbron, den 2 juni kl. 1:08 .
________________________

Ett långsamt farväl

Jag håller dig i mina armar. Du är så liten, väger nästan ingenting. Du sover, andas tungt.
Med nattens mörka skynke svept runtom oss
bär jag dig – till vägens ände. Stjärnors ljus i nattens djupa fäll, som ögon vakande, betraktar oss. Där vandrar vi, och du:
Du ger ifrån dig nåt: ett litet, litet ljud – du drömmer.

Jag sträcker ut min hand; och spretar – (mina fingrar) – sträcker ut, försöker nå. Dina fingertoppar är så nära, nästan nuddar dem med mina. Du ler, från andra sidan trädet. Vinden blåser genom kronan, susar mellan löven, skuggors spel på marken. Tystnad. Ljud. Ditt skratt i vinden.

Regn mot fönsterrutan. Dina ögon gråter. Jag, en bit ifrån, tittar upp. En klocka tickar. Varför vet jag aldrig vad, hur, att –
säga när du gråter?
Regnet smattrar, klockan tickar – mot fönstret.

Jag betraktar din fot, där vi ligger i gräset.
Din fot, så späd och vacker, dina smala tår.
Du och jag, och allt det gröna, allt det blå – och tårar,
torkar
liksom gräset blir till hö.

Så står vi där vid vägen under tystnad, och väger våra skäl –
till avsked, till att skiljas.

Till sist tar vi farväl.
________________________