Jag dras med en enveten hosta. Den håller mig vaken om nätterna och gör mig till en blek uppenbarelse om dagarna, omtöcknad och förbi av trötthet. De stora tankarna vill inte riktigt infinna sig, alla försök till forcering är förgäves. Saker och ting måste få ha sin egen långsamma gång. Jag gör iakttagelser men förmår inte riktigt berätta. Jag samlar kraft. Återkommer snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar