dove c'è tenebre ti darò luce

Cecilia

Saint Cecilia; John William Waterhouse (1895)

________________________

Zur Ermutigung in einer schweren Zeit

Tänker på Wolf Biermann. Kanske mer aktuell än någonsin? Ermutigung. Till uppmuntran. Det rustas och mobiliseras. Rädslan sprider ut sig som ett virus.

Den 22 januari ryktas det, en lördag sägs det, kommer tusentals människor att samlas. På Norrmalmstorg i Stockholm ska det ske klockan två. 14.00. Kanske även i Göteborg och annorstädes?

Jag minns hösten Nittonhundraåttionio, för tusen år sedan nedsjunket i minnets havstunga labyrint, som en dröm i en bubbla av glas i ett öga som förrann. Människor samlades på torg i städer som Karl Marx-Stadt, Leipzig, Dresden, Halle, Rostock och Frankfurt an der Oder. Döbelingen.

Människor samlades och stod stilla, sida vid sida i tystnad. Världen höll andan. Stalins hjärta av stål slutade slå djupt nere i Underjorden. Och någonstans i Heiligenstadt slog en kyrkklocka sjutton slag.

Det var då det. Nu är nu nu. Och människor ämnar samlas i förmodad tystnad. Tysthet. En manifestation. En demonstration. En tyst demonstration. En tysk demonstration. I Sverige i Herrens år, tvåtusen och tjugotvå efter Kristi födelse… Vad är klockan slagen? Und wie viel?

Det handlar om pass och om möjligheten att få njuta friheten att resa över gränser, om att få leva och tänka fritt. Då som nu? Då var då. Och nu är nu. 

Må var och en göra sin egen tolkning och fatta beslut därefter.

Wolf Biermann, född 15 november 1936, ännu vid liv i denna dag och 85 år gammal bosatt i Hamburg, spelade och sjöng för ganska, men inte allt för länge, sedan:

”Du, laß dich nicht verhärten

in dieser harten Zeit.
Die allzu hart sind, brechen,
die allzu spitz sind, stechen
und brechen ab sogleich.”

 ~*~

Nej, låt dig ej förhårdna
i denna hårda tid.
Dom alltför hårda brister,
dom alltför styva mister
sin vassa udd därvid.

Nej, låt dig ej förbittras
i denna bittra tid,
för grämelsen den bygger
ett galler runt omkring dig,
och makten klarar sig.

Nej, låt dig ej förskräckas
i denna skräckens tid.
Dom hoppas ju på detta,
att innan kampen börjat,
vi gett oss utan strid.

Nej, låt dig ej förbrukas,
men bruka väl din tid.
Nej, låt dig aldrig kuvas,
du stöder oss, vi stöder dig,
vi ger varandra liv.

Vi låter oss ej tystas
i denna tysta tid,
en dag ska marken grönska,
då står vi alla starka,
då är den här vår tid."

”Uppmuntran” av Wolf Biermann, tysk kampsångare som ackompanjerade sina visor med gitarr

Svensk tolkning: Per Olov Enquist och Caj Lundgren

ERMUTIGUNG

Du, laß dich nicht verhärten

in dieser harten Zeit.

Die allzu hart sind, brechen,

die allzu spitz sind, stechen

und brechen ab sogleich.

Du, laß dich nicht verbittern

in dieser bittren Zeit.

Die Herrschenden erzittern

- sitzt du erst hinter Gittern -

doch nicht vor deinem Leid.

Du, laß dich nicht erschrecken

in dieser Schreckenszeit.

Das wolln sie doch bezwecken

daß wir die Waffen strecken

schon vor dem großen Streit.

Du, laß dich nicht verbrauchen,

gebrauche deine Zeit.

Du kannst nicht untertauchen,

du brauchst uns und wir brauchen

grad deine Heiterkeit.

Wir wolln es nicht verschweigen

in dieser Schweigezeit.

Das Grün bricht aus den Zweigen,

wir wolln das allen zeigen,

dann wissen sie Bescheid.

🕯✝️☮️💟☯️☪️🔯🕊

________________________

Nytt år

I år kommer min salongsvåning på Riksdalersgatan 23 c stå helvöppen med dörren på glänt. Har du vägarna förbi tryck på STEIGER LUNDMARK så släpps du in. Från kl 15 typ. Det kommer och går den ene och den andre tänker jag.

INGEN FEST ALLTSÅ. INGEN FAST FEST. Jag meddelar på anslag i entrén varthän vi rör oss, ty vi ambulerar, det gör vi. :)

Det går även bra att följa oss här i kommentarspåret-snåret.......

Telefon hem: 031-715 58 49

Mobil (hjärndöd)

Messenger: CHR:OMA

matti.lundmark@gmail.com

 

 

________________________

... alo

¡Ha! 💙💛💛🧡💟🧡🤍

❤️

    🎈

    ☁️🍑☁️

☁️

  ☁️       ☁️☁️🌥

🌥⛅️🌤☀️

                    🍊

🌦🌨🌧☁️

☔️

☂️

🕷

                             🕊

☂️

🍏

🎈

🧸🐚🐢🐞🐌       🐾 🦔🦜   🌵💀

från dagbräckningens subtila skiftning mot ljusgrå begynnelse: Se! — en glänsande gryning nalkas! och du och jag; och dagen och vidare genom, mot ända till nattens eviga blå och susande djup mot förtunnande ljus genom mörker, så öppnar sig himlens kroma och dygnet börjar om ...

... del cambio sutil del amanecer hacia un comienzo gris claro: ¡Mira! - ¡Se acerca un amanecer dorado! y tu y yo; y el día y más allá, hacia todo el camino hacia el azul eterno y la profundidad siseante de la noche contra la luz tenue a través de la oscuridad, luego el cromo del cielo se abre y el día comienza de nuevo ...

________________________

Egenprodukt : : – } Funegans Way

Prins H. och honorna – en anti-oidipedal uppgörelse

My deer femmily consistance of my M'm O' a-therbother and one fjoully sissybrewd and tzwau scissors and a paterglee abscensfadder with the meresmoukeleft (schhheeleft o'jo) and a schmell suchof anamorph Pieeire odd-on-sea grieetchk silenes puton mute and unhimspeccable, sinse nobodyououghttofighthim. That Basturdlonggone. Femmtyever. And in this hijord, O Motherplane, all daze galaxazellas dancing the savageannanas with tuttifrutti delecturelight and 'tweenbeeant's win-win zelliueze tigiris tenautaten browniesincuppkaykes ayemshore, oh, gipfts fooh 'em ahahieroaeroarenaahnoohohohahohohahahearahahoahohaahahnastronauts — : rubbahbarbellas flooting indiepinditly ungravidatittity – { mayhops jatex perhelpsor uh pessuoah (?) } – Mitraza. Jodjayn. Ay-fohndya! : — stunning in entlohs rauhs of schlangenmannlines wit simble gemblers and pokedemahplayhas intothe promisus queens annamused muscletears, as mhaisuitescissors oozing their geheimered secrets theire meire adextraction gems twoe allofyou buffalobills and tigerwoodsholeinones thirdmazerunners mordanwillington tsu gewaltsknollen und behtekken on sexmarkt hottzensplotz picknickfilzfreehdze fraucosti thegreenah off curse; and as amayh – O, hooemmayh (?) – in this Clunch Da Clana: a balasstabakakkalakkabalakkship poik omfuten; a toddleless pirate; (— O Quak! ey yess ;—), say-Lord-lilly-boi, solesailing on a Hafvaquaahl; a stiefmutherly tweeated, Godomotherchilltie; un wanondfourall abannedoned and morelessthannuffing sworthlos, prikkicanis; – a pingk ponghoo amengst bettie o'joy fuel longlegged mensalukin' schaamlost hun-dai douggieh's thails and Her-smellines? O cuts and puhyamas! A straywing loos ferhungerter peerayaha, diejest ferzerten. Dipdowned in morkretvater. Sultan. Wittanofoods. Greening wit milliards of lessofuse thiiits. Tshiiit. Bitterashell and roovering mah revendsche deep down in da dschungel of grief. A shelfbiographorologgalootzesaurus I shelt right yourass, in an eggzellent dun Juan Muehredahl-sigh!. Wan Thai. Joojuste weight. It is gonnabe heavieasmeddal. And withnoregrets eyeshell enter dar minthfader Königs throowhn. Eeve's Antannually.

________________________

Motsvariggörelseövningar

FINNEGANS WAKE (s. 238-239; 11.1)

----------------------------------------------------

 

Vi fynes ha varit annorfärdes ethoth våra läfkande kulfärspennor essåfferade härå lyfa.

...

Ni önskar icke presika men vare förpäpplade om ni ändå gör det. Måhäda.

...

Hur duell blir till trettegång! Hör vax för Sör Surdus, dong-dong-kullor för de iriska pipprövarna, lystensvulldst av purpurpupppumpst i deras spiror o prungkor för frökmjölk. Caro caressimus! Honungssvurrna eder kvarnhavsdammsnektar leder. Efter bidelt bidogsurrande varandra minominuietters älskebud kan konstateras även du en fuld produkt av pollen. Teomeo! Daurdour!

Vi känner oss obetalskrivligt tanklösa över allt detta här borta i Gizzygazzelle Tark's bimboowoodskogen så vädjansvärmt kommundiserande med arvsint fall och i så är vi blott satt i trängtan till ära begründande prakt.

 

*

 

We feem to have being elfewhere as tho' th' had pafs'd in our fufpens.

...

You don't want to peach but bejimboed if ye do! Perhelps.

...

How their duel makes their triel! Eer's wax for Sur Soord, dong-dong bollets for the iris riflers, queemswellth of coocome in their combs for the jennyjos. Caro caressimus! Honey swarns where mellisponds. Will bee all buzzy one another minnies for the mere effect that you are so fuld of pollen yourself. Teomeo! Daurdour!

We feel unspeechably thoughtless over it all here in Gizzygazelle Tark's bimboowood so pleasekindly communicake with the original sinse we are only yearning as yet how to burgeon.

________________________

B e y o n d

You : : — inspires confidence and builds depths inside, like a tunnel or entranceto ( -ing ) my inner void which is far from a void [voi] and must not be avoided, but trust and as long as — trust and security is all I can offer in the end — but, dear o dear, my darling my morning, you — yes you oh you — liddeli liddi-ayah, liddl o little and great hearted brave hearted :|: - WOMB-an — and firth and forth —;:/ )(:

B e y o n d :

yes yes yes ja

Ja Ja ja

Jag älskar dig

Jag beundrar dig

Och vill

Vill så mycket 

Med dig

Du min vackra

you my beautiful you

You

YOURS

Your

Mind

Mine

— as where miners and great dwarves go to dig and dag like that smaragd dagg stunk mountains :: in and <within> { with you eith me : inside of you id inside me ::/—(;:
the Woman in Me is The Man in You 

Oh Lydia,

My Anima — anim-ah!- — -

The Animus legended and blended

And me my Apparition, my armor and PRIDE and heritage; with shade and corona, conturas with bleak transparante white pale of a ful-moon, so ugly (i e owly)

And so beautiful inside that Animus Panzer, — horray! 

And Hail ¡—!

And Gai hai :: Hee-man

sorry Hee-tzar

<<{like a laijka balalaika Hi-tzu-arn tzling Adeler Adonis, the Mongol-Cjianees hair-dresser<>><~\|}

Oh, Anima my Anima, my lady you

My inner Sun and Moon and Star and Well and Mother Love Bone Milk Music Waterfall

Monolith in White

Thank you

I am so grateful, I am som fateful

And fully convinced that Love is

A GODESS & GOD is a womb-man

AND THAT THE UNIVERSE IS AN EVER EXPANDING

LIEBESMUTTER (gebär, like a gummi gummi gumma oder bärchenbeeren att plockas på fjädrar en efter en:: Pflaumen pflücken palla oalla rabarberpalla rabalder rabalder Balder bobalder raberberssons ra sun russin jungfru barbappapappi-app-app-ah-papp-pappi-pappi-pappi-jaaaaa!

Ja

liv och lov moder

Lydia — mother of all inventions, patience and support, endless love, and affection, to never stop my mere wondering amaze oh you

> - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - - -- - - - - - - - - - - - - - - >

This poem was written in an automatic flow, a stream if
>| and of off |<
consciousness and which with of was over within 57 minutes and 43 seconds.

And it ends like this:

She is the Lady; the One —

And Her Name is Lydia
.

)with a dot and a rightwards directed paranthesis

________________________

Virvel, balsam (djup)

Jag drömde den mest välgörande av drömmar. Vi badade i en stor bassäng av oändlig tid. Simmade nakna under vattnet. Det fanns inget annat. Närvaron och gemenskapen var allt vi behövde.

Jag var där då. Vi var där.

(i djupet, insikterna, möjligheterna)

Jag förstod plötsligt allt och behövde inget annat.
________________________

Naturhistoriska

________________________

Drömmen om Judith

Dröm 27/7-28/7

Jag drömde att jag var vid Smultronställets Brygga på Kattegatt-tungan, Salteskatans västra spets i Råttfångarviken.

Judith var där. Hon stod iklädd en vit halvgenomskinlig fotsid brudklänning i mjukt frasigt tyg.

På huvudet bar hon en älvadrottningkrona i silver med emblem och symboler och infattade azurblå ädelstenar.

Hon var vacker som en månskensnatt.

Det var månskensnatt.

Månen hade descenderat och var nu blott halv. Vargarnas ylande hördes allt mer avlägset och ekade tonande bort i fjärran likt kvävda rop ur Universum, Varginnans svalg.

Så blev Månen Röd.

Sedan Blå.

Sedan Purpur.

För att brisera och splittras i ett moln av violetta fjärilar med vingar som slog genom natten.

Judith hade en vit duva i sin högra hand som hon nu sände iväg i riktning mot Horisonten där ett stort gyllene fartyg seglade.

En vind kom och svepte av henne hennes krona och klänning.

Naken kastade hon sig ut i havet och dök djupt ner i det svarta vattnet för att sedan skjutas upp till ytan igen förvandlad till en månskensvit delfin som rörde sig i spiral upp mot stjärnhimlen.

{…}

*

________________________

La Mariposa

غروب روی بالکنم نشسته بودم

یا شب

یک شب آبی عمیق

مثل چشمانت

صدای تکان دادن بال ها را شنیدم

شب خلوت بود

مثل باد

لذت بخش

سرد

- و پروانه ای سفید روی انگشت دراز شده ام فرود آمد،

اشاره می کند

به ماه

و ستاره ها،

و او گفت:

من آینده هستم

من کشوری را برای همه موجودات، فرهنگ ها، زبان ها می بینم - کشوری بدون مرز

•

jag satt på min balkong

en kväll

eller natt

en djupt blå natt

som dina ögon

jag hörde

vingslag

i

natten

den tysta

som vinden

så ljuv

så lagom kylig

och hon

en vit fjäril

landade

på mitt

utsträckta

finger

mot månen

och stjärnorna

hon sa:

jag ser framtiden

ett land 

för

alla

varelser

kulturer

språk

ett land

utan

gränser

*

__

______________________

To Lydia

You are my morning
my day
my evening, my night, my dear

How could I possibly, with the mere usage of words known to Man, describe
The blessing of the colurs of that dawn, that paints the sky?
The joy and the glory of that Sun that shines,
as you shine and make me shine
inside
every day and the day after
all days to come
The evening with its deep blue,
slowly and pleasently, with that silent wind,
carrassing my soul, while I listen to the serenity,
the slow movement of a tortoise,
a symbol of time,
drawing a cirle in empty space —
the conclusion that nothing comes out of nothing
and that eternity is yet another infinite illusion

And The Night, oh the night, imagining a night in an endless row
of nights,
travelling along an autostrada, with stars of gazing wonder,
lined up as our journey evolves, inspiring hope and stillness,
trust, oh, trust,
into that distant destination that is our destiny —
starlight that leads us beyond, as confidence arises,
in heart, in soul,
beyond, ad astra, ad ultra astra, and even further away,
ad astra et planetaria et ad aeternum, ad, that is, towards and beyond,
that zizzely-zizzeling-ziz-zaz sound,
when they twinkle, them stars, and gleam,
just as you do, you sparkling being, you beautiful soul, —
just as that wonderful glimpse in your eye

Ah, and as you close your eyes
And I, close mine
And then,
at the exact time, and moment,
simultaneously,
as we open them, our eyes
and see into each other —
our endless depths

...

did i say, no words were to describe? yet, i just used the most poetically words to describe! oh, the contradictions: how I have always contradicted myself, since that very first time that I met you
you, oh you,
my dearest, my only comfort, my fortune and love
yes, love
and when all words suddenly fade away and vanish
only the silence remains
and that is the space where only truth can be
our truth
as we see
and agree
and know

That you and I —
that we —
are one

And that this Moment,
our moment,
That.

This moment does not exist. It is eternal.
________________________