En bägare fylld

Bucklade glas i stumma lokaler
vackra vokaler i vårsol
ljus; ljus i dig
djupets röst söker inåt

Strimmor och sprickor i glaset
________________________

Ögat

Sprickor i metallen,
det är ljuset som repar ytan,
eftersom skalet inte kan härbärgera det falska

Din hand når inte genom glaset,
den når inte stoftet som finns inbäddat i glaset,
den seende punkten som du hela tiden
förnekat

Du vänder blicken,
väjer, värjer dig
________________________

Djupet i dig

Erkänn djupet i dig.

När du väl kan se ditt djup, ska du också se avgrunden —
att du inte faller
men svävar

Djupet i dig är oändligt
Du bottnar i denna avgrund
(i dig själv)
________________________

Sprickor

Det är bristen på humor som får den allvarsamma masken att krackelera.
________________________

Vinterbild

Småstadsidyll.

Pittoreska hus, till hälften förfallna. Lantlig charm.
Med istappar som enorma stalaktiter; hängande spjut av frusna kristaller.

Himlen, ljust grå nästan vit, gränsen mellan snötäckta tak och fond suddas ut. Svävande skorstenar och tv-antenner som ofullbordade teckningar. Gapande huskroppar sträcker sig uppåt med vinklar och linjer, som i ett försök att omfamna himlen.

En längtan efter frihet i en liten stadsidyll.
________________________

.

Tillit till ursprunget: källförtroende.
________________________

Bokstäverna, betydelsen

Vad ger orden mening?
Orden ger orden mening.
Vad ger meningen mening?
Orden, ordens innebörd, länkarna, helheten, tolkningen ger meningen mening.
________________________

Havet brinner

Och så står du där som en jävla dårpippi på barrikaderna och svingar med din bajonett.
________________________

Ett vågår

Ett vågår är den sträcka som vågen färdas på ett år.
________________________

Att punktera en föreställning

• det är inte ens lätt att vara efterklok
________________________

Ett slags seende

Den likgiltiges blick behöver du aldrig möta.
________________________

Våren i Florens

________________________

Jag ser: En betraktelse

Jag betraktar utsikten genom fönstret: Jag ser hur snön faller.

Jag ser: Det snöar.

Jag ser: En betraktelse genom fönstret: Det snöar.

Jag skriver: Jag betraktar utsikten: Jag ser hur det snöar.

Betraktelsen: Att se hur snön faller utanför fönstret.

Att skriva: Jag ser betraktelsen, hur den faller på utsidan, hur den snöar genom fönstret.
________________________

Ur textarkivet:

När visionen — föreställningen om det fulländade —
en gång för alla åskådliggjorts och slutgiltigt gestaltats; —
är den redan förstörd.
________________________

Fågelhaiku

Talgoxens kvitter
ur snötunga tallars rum
vitt, svart, gult, grönt, brunt

Duvor lyfter nu,
i ett fruset ögonblick,
hänger i luften

Mås i segelflykt
högt över hustak och torg
Friska vindar bär
________________________

Skalet

Stenen är sluten. Men där stenen har en spricka, dit in når ljuset.
________________________

Djup. Ensamhetens rum

Inuti mig finns ett djup av ensamhet dit ingen annan når.

Det är det absolut privata. Där endast jag kan träda in.

Jag är inte ensam i den här världen; jag känner mig inte ensam.
Jag ser dig i ögonen, du och de andra, alla människorna;
vi skrattar tillsammans.

I mötet med omvärlden, möter jag något; jag ser mig själv.

Jag är inte ensam, men inuti mig finns ett djup av ensamhet. Mina egna rum av bortomspråklig tillvaro, en tankeexistens i avsaknad av innehåll – det målande, det malande, aldrig upphörande; det cykliska.

Ett rum av rent varande och existens. Ett tillfinnande. En kärna.

Dit söker jag mig ibland. Till den plats dit ingen annan når.
________________________

Bremen i november, anteckningar från en resa

ÅTERKOMSTEN



(Fotstegen lätta nu)

Ytterst medveten om omvärlden i novemberregnet, vandrar längs spegelblanka, våta kullerstensgator och där: kulörta paraplyer!
___Ett par i femtioårsåldern går förbi med en regenbogenregenschirm – ett regnbågsparaply. Mannen och kvinnan lyser så som lyckliga människor mitt-i-livet gör, en glädje över livet, över att ha levt och att fortfarande ha många goda dagar och år framför sig.
___Jag tänker tankar; dessa inre bilder kretsar kring en byggnad vars delar – en efter en – byts ut och därmed ständigt förnyas, men ändå förblir intakt – en och densamma. Efter en viss tid, säg ett par år, är alltså samtliga byggstenar utbytta och byggnaden därmed helt ny, men den kommer ändå förefalla vara samma byggnad som den var från början.
___Kanske är den också det.

Dricker en Christmas Coffe i centrum, Stadtmitte, enligt gammal tradition, inte alls oangenämt men jag fylls av ett visst vemod.

Vad heter de svarta fåglarna?
Så tänkte jag då. Nu vet jag:

kaja
kråka
råka
stare
koltrast
– korp

(Dohle, Krähe, Saatkrähe, Star, Amsel, Kolkrabe)

Bremen i november, godsjärnvägen, väntan, lång väntan vid övergången. Bland alla de grå husen, kontorsbyggnaderna, lagerhallarna: en lysande gul banan.
___En banan i Bremen i november.


________________________

Ett andetag

Inspiration:
Djup inandning. Blundar.
Tre andlösa sekunder.
Fylld av friskhet.
Andas ut. Slår upp ögonen.

Och tar ett steg rakt ut i världen.
________________________

Februariljus

Till mor



Den tid då året än är ungt, och solen
värmer sitt hår i Vattumannens tecken,
när dagen snart blir lika lång som natten
och rimfrosten som sveper alla marker
tecknar en avbild av sin vita syster

Ur Den gudomliga komedin av Dante Aligheri;
sång I:XXIV
Översättning: Ingvar Björkeson
________________________