onsdag, maj 20, 2020

Tiljas sång

För länge sen en ensam man,
som alltid sökt en vän,
som alltid velat finna någon,
att dela sina tankar med

Som i sin ensamhet sig samlat,
att ge sig ut i natten,
att långsamt vandra bort,
ut över snötäckt mark,
ut över frusna sjöar,
genom mörka skogar,
högt upp över bergen

Där stod han ensam under vinternattens mörka fäll,
och stjärnorna de lyste och tändes upp i hopp,
Han tog ett steg rakt ut i rymden,
och lämnade sin hemvists himlakropp

Genom Universums omätbara djup,
tidens banor av kristaller, evighetssekunder,
ögonblick och glimtar av oändligt ljus

Hundra år passerade och åter hundra år,
Han vandrade och vandrade,
förvissad om att någon gång nå fram,
att slutligen få finna
den vän han alltid önskat få

Där vandrar han, han vandrar outtröttligt fram,
och långt där borta någonstans i rymdens mörka djup,
en ljuspunkt som sig närmar,
en människa som vandrar,
en ensam man som han

De möttes så till sist, betraktade varandra
och bägge kunde se, djupt inne i den andre
att de var en och samma själ
och alltid sökt den själarnas förening
som stundade i detta ögonblick

I det att deras blickar möttes,
öppnades en värld,
att skåda genom Evigheten,
att se den andres liv och strävan,
drömmar, längtan och förhoppning

Så smälte de ihop till en och samma kropp,
de uppfylldes av ljus och kärlek, tröst och hopp
För en sekund i Evighetens marmor, ett korn, en kärna,
att aldrig upphöra att existera,
de andades och såg,
att Ensamheten var den vän de sökt

Så släppte ögonblicket och försvann,
de lösgjordes från insikten de erfarit,
och deras kroppar fortfor röra sig,
i samma riktning som de kommit

De lämnade bakom sig, allt som de burit med sig,
och detta korta möte var snart ett minne blott
Två själar förenade i en och samma man,
att vandra genom rymden,
att aldrig stanna upp,
i ensamhet betrakta sitt väsens inre djup

För alltid skall de söka det möte som de haft
För alltid skall de söka den andres blick,
den tröst som blott den andre kunde ge
och stjärnorna de lysa och tändas upp i hopp
förtröstan om att aldrig ensam vara mer



________________________

Inga kommentarer: