I arla morgonstund när solens första strålar skjuter fram över horisonten, sitter jag i fönstersmygen, kurar, dricker te och låter oblyg morgonrodnad sprida sig i rummet, grandiost ackompanjerad av Wagners Zarathustra. ________________________
Strecken skär genom luften, som svarta linjer av kolkrita över den gråmulna gryningshimlen.
En ensam skarp fågelsiluett lösgör sig från de övriga och glider målmedvetet iväg i riktning mot huset.
En ansats till flykt.
Och så: några snabba vingslag och fågeln förvandlas till suddiga skuggkonturer i det att den hastigt stiger upp mot hustaket, där den flaxande landar och utstöter ett skri. ________________________