Vinterutsikt

________________________

Stadsbiblioteket i Luleå

Det är tyst och mörkt. Strålkastarna nere vid teatermagasinen lyser upp snöflingornas långsamma färd mot marken. Jag stannar upp ett slag. Betraktar hur snön faller. Fortsätter sedan min vandring längs hamnen. Kommer fram till Stadsbiblioteket. Byggnadens fasad har nio stora bokstäver i rosa neon uppe i vänstra hörnet. Två av dem har slocknat.


Det slår mig nu (så vitt jag kan erinra mig för första gången) att bokstäverna i kolumnen längst ut till höger bildar ordet BOK. Ett sammanträffande, en liten lustighet.

Jag stiger in i biblioteket, slår en lov runt hyllorna. Julböckerna har fått en framträdande plats. Jag får syn på en bok om Narnia, ånyo aktuell. På en disk står en byst i brons som föreställer Eyvind Johnson. Det är ganska få människor i lokalen. Jag blundar och tar på måfå en bok från en hylla. Det blir en roman av Ole Söderström, Hotellet där Ava Gardner försvann. Jag har aldrig hört talas om författaren, titeln tilltalar mig inte. Jag bestämmer mig för att inte låna den.

Ute faller snön fortfarande. I Stadsparken har man låtit bygga en ren av snö och is.
________________________

Måla med muntra färger

Jag ska måla med muntra färger,
berätta en dröm med glädjemusik,
breda på med lager på lager
av klatschiga kulörer
och orubblig framtidstro.

Element

Vattnet rann porlande genom mina lemmar. Det var blått och behagligt och gjorde mig gott. Luften svepte runt huvudsvålen, tvinnade tyngdlösa totar av häpen förundran, vilka sträckte sig ut i vindpinad längtan. I mitt bröst brann en förtärande eld vars lågor slickade hjärtat rent från synd. En glödande klump av pulserande lava. Mina ben borrade sig ner i marken. Från fötterna utgick tårna i långa krokiga vindlingar vidare ner i myllan, som själva rotsystemet för min uppenbarelse.
Jag existerade i samklang med de elementära krafterna - jag var ett med universum.

Resa ut i rymden

Uppskjuten ur mina drömmar i en himmel större än mina föreställningar och mer ofantligt hisnande ändå, vrider jag mig genom den susande etern i en kosmisk spiral, utforskande det som utgör själva ramen för min tillvaro. Allt jag upptäcker förefaller mig nytt och särdeles fantastiskt, som ett underverk, ja eller som många underverk i en enda lång rad. Min riktning är konstant enligt en fastlagd bana som börjar i den punkt där mina drömmar först tog form. Slutpunkten är oformlig och än så länge obekant; jag bävar.

Växkraft

Myllrande myriader av utskott, spirande fantasi. Grönskan är obändig, växkraften enorm. Outsinliga flöden av knoppande prickar, punkter och bär. Om allt levande har en vilja så förklarar det varför det växer så här. Knypplar och hullingar, myskdoft och blad, taggar och törnen, knoppar och knappar, knäpplingar, knopplingar, mossa och strån. Det växer så det knakar, det växer i alla vrår. Sjunker ned i grönskan, blir ett med denna prunkande prakt, denna frodiga fröjd. Förlorar mig i tusentals former av liv.
I betraktandet av min magiska djungel.

Disk

Fredag eftermiddag i köket. När jag diskar lyssnar jag på Django Reinhardt eller John Coltranes My favorite things.
________________________